Ibland dyker det upp små guldkorn på morgontidningarnas debattsidor. Sådana där saker som man kan gå och fnissa åt när man behöver muntra upp sig själv där man efter en alltför lång arbetsdag stretar hem genom vinterrusket med den vanliga middagsambivalensen - köttbullar eller fryst fiskgratäng? - och ångesten över att tiden inte räcker till.

Ett sådant guldkorn publicerades nyligen i högborgerliga Svenska dagbladet.

Debattartikeln var underskriven av en samling gamla vänsterkändisar. Där fanns (förstås) Sven Wollter, Johan Ehrenberg och Jan Myrdal. Därtill en hög Ung vänster-politiker och så som strössel några newbies som spelar musik för att ge artikeln en lite hipp framtoning. Vänsterns Justice League (VJL), kan man kalla det. Eller kanske Superheroes, snarare. Sådana krafter mobiliseras enbart i tider av allvarliga hot och här jävlar fanns det anledning att mobilisera. Rubriken på artikeln var Driv tillbaka angreppen på demokratin! och den avslutades med ett upprop 'Försvara demokratin - innan det är försent!'

Jo, jag vet. Ordvalet kan låta bombastiskt, fånigt och lite rättshaveristiskt. Men om nu demokratin hotas så får vi inte hänga upp oss på retorik. Demokratin under angrepp? Klart vi måste gå i försvar! Where can I sign up? Rikta mig mot angriparen och jag lägger första kicken, som de säger i Stockholmsnatt.

Uh-oh. Påminn mig att läsa igenom innan jag skriver under något igen. Angrepp mot demokratin, så tänkte jag, det måste väl handla om våldsamma demonstrationer i samband med möten med demokratins representanter, överfall på våra folkvalda eller kanske hot mot personer i rättsväsendet. Men icke.

Snöpligt (och karakteristiskt) handlade angreppet mot demokratin inte om kriminella våldshandlingar utan om ett indraget bidrag. Revolutionär Kommunistisk Ungdom, RKU, riskerar nämligen att inte få del av dina och mina skattepengar i framtiden eftersom pengarna tidigare använts till att åka på resor till Nordkorea eller vad det nu var. Det här fick alltså Wollter och de andra gamla superhjältarna att plocka fram slängkapporna ur garderoben.

Inte för att de håller med RKU utan för att det handlar om demokratin. 'För vem står näst i tur? Vad händer imorgon? Det är en fråga som alla människor som hyser från statsmakten avvikande åsikter och avsikter bör ställa sig i dag.' Ja, herregud. Nu blir jag som allmänskeptiker orolig. Vad kommer hända i morgon med alla oss som inte håller med statsmakten? Tänk om vi inte längre får skattefinansierade bidrag! Hur ska jag ha råd att åka till Kuba nu? Och jag som älskar mojitos. Det här är ett hot mot åsiktsfriheten och demokratin!

Det här kan man fnissa åt hur länge som helst när årstiden känns dyster. En debattartikel som är en hel humorfestival är man inte bortskämd med. Det parodiska i att ett revolutionärt parti är beroende av välvilja från den samhällsstruktur som den vill störta. ('Jag ansöker härmed om aktivitetsstöd för mitt långsiktiga arbete med att avskaffa staten med vapenmakt.') Det komiskt avslöjande i att bidraget betraktas som en förut-sättning för ideellt partiarbete. (Hur hade August Palm kunnat resa runt som han gjorde utan resebidrag? Eller hur var nu det där...). Och det hejdlöst roliga i att ett indraget bidrag för ett parti målas upp som hot mot demokratin. (Det kanske är ofint att fundera över om en avslagen ansökan om bidrag till en högerextrem organisation skulle leda till samma osjälviskt och storsint försvarande av den skattefinansierade åsiktsfriheten.) Roligare än så här blir inte morgontidningarna, gott folk. Superheroes goes Marxism-Leninism. Snart på en debattsida nära dig.