Radikalism av det där klassiska slaget som så hastigt försvann när 68-radikalerna sprang om varandra för att bli välbetalda professorer i Norge, chefer på Aftonbladet eller MTG, med hus i Täby och privat pensionssparande och storbildsteve. Men times they are a-changing back. En ny generation radikaler står redo att omfördela även 68-generationens rikedomar. Klart att även ockupationerna kom tillbaka.

Nu var det en industrilokal vid Telefonplan, söder om stan, som ockuperades. Det är ju inte så konstigt, egentligen. Den sjuka bostadspolitikens alla hemlösa offer har väl tröttnat på att sova hos kompisar, syskon eller i värsta fall under Västerbron. När man befinner sig i nöd gör man ofta drastiska saker. En husockupation är i det sammanhanget inte så värst revolutionärt egentligen. Av artikeln att döma verkade det också riktigt mysigt. Grannar som kom in för att dricka te. En förstående hyresvärd (Drott) som resonerade med ockupanterna i stället för att ringa på grävmaskinerna eller snuten. Politiker som tittade in och förklarade vad de tänker göra för de hemlösa i framtiden. Och i största samförstånd med politiker och fastighetsägare upplöstes också ockupationen. Alla är glada alltså.

Men vad som fångar mitt intresse är vad jag läser om vad syftet med ockupationen var. Det var inte för att uteliggarna ska ha någonstans att sova. Syftet var att göra Drotts lokal till ett 'socialt center'.

Jajamen: socialt center! Fint som bara den! Makaroner, ostämda gitarrer, fingerfärg och gruppsex. Kiwité och jättestora grytor med gulasch och hemmagjort vin. Filmen Tillsammans möter Idioterna möter Stefan Sauks Vi hade ju ingen lokal.

Det här ger en helt ny dimension åt omfördelningstanken. Bostadsbristen som argument har jag redan köpt. Jag kastade själv länge lystna blickar mot lägenheten två våningar upp där en änka bodde ensam kvar i den trea hon och hennes man tidigare bodde i. Inte fan behöver tanten alla dessa rum, tänkte jag. Nu sen vi fick barn behövde ju vi helt klart utrymmet bättre och gjorde snabbt slag i saken. Så vi ockuperade helt sonika sovrummet och slängde ut allt bråte, fotografier och skit, som stod uppradade på byråerna.

Men nu inser jag alltså hur begränsat och smått jag tidigare tänkt. I stället för att tänka 'Bostad' borde jag ha tänkt 'Center', i stället för att ockupera tomma rum borde jag ha tänkt 'ockupera stora lokaler'. Så nu är jag och min nybildade aktionsgrupp Björnligan (det är en mansgrupp för stora håriga män) på jakt efter en lokal. Telefonplan känns alldeles för offside. Vad vårt sociala center behöver är ett rejält hus mitt i stan för alla våra sociala aktiviteter. Där vi kan, öh, titta på fotboll och dricka öl och brottas och sånt där. Mansgrejer, alltså.

Det gäller att inte glömma sin 68-retorik här. Det handlar om att ta från de rika (kapitalisterna) och ge åt dom fattiga (mig och kamraterna). Från dom rika till dom fattiga. Så vad passar väl bättre än att reclaima den allra rikaste organisationens hus och göra om det till en stor fritidsgård för alla oss uttråkade, halvfeta män som inte har någon lokal? Sagt och gjort. Times they're REALLY changing back. Ni är alla välkomna på invigningsfest i LO-borgen nästa lördag. Eller Björngrottan, som huset nu heter.