I år fyllde Aminata Sy elva - men redan nu är hon ett välbekant ansikte i ungdomsfotbollens Stockholm. Hennes bollkontroll är gudabenådad, skottet fruktat och snabbheten slående.

Men själv är hon blyg.

- Vad jag är bäst på? Hmm, eh, vet inte.

Almedina Alic slänger sig in i diskussionen samtidigt som Aminata letar efter självförtroendet med blicken fäst i golvet:

- Du är ju bra på allt!

Aminata är F93-lagets Stålkvinna - en hjältinna som brukar avgöra matcher. Ibland är hon nästan för bra. Undrar vad spelarna i Älta tyckte när Aminata gjorde elva mål i fjolårets final av Hais-cupen. Vasalund vann med 14-0.

Vi träffade Aminata, Almedina och deras fotbollsvänner i våras. De håller till i Kvarnbyskolans gymnastiksal i Rinkeby, en dryg mil nordväst om Stockholm.

Det är Gustav Boné som basar över de tre mycket framgångsrika årskullarna 1992, 1993 och 1994, och det är han som kallas 'vår starke man i Rinkeby' när Vasalund-kanslisterna försöker sig på en lämplig beskrivning. Boné var en av de drivande krafterna som såg till att Vasalund startade sin flickverksamhet i den invandrartäta förorten när det nya millenniet kom till oss.

- Det är kul att hålla på med ungdomar. Att bli vuxentränare finns inte i mina tankar, man får så mycket mer tillbaka av dessa, säger han och slänger ut en blick över lokalen där det tränas teknik mellan orangefärgade koner.

Av 30 tjejer har 20 invandrarbakgrund. Laget representeras av tjejer som fötts i länder som Bosnien, Eritrea, Syrien, Gambia, Senegal, Somalia, Turkiet, Japan, Tanzania. Och så Sverige, förstås.

Integrationssatsningar inom idrotten, som Mona Sahlin förespråkar, fungerar smärtfritt i Vasalund.

- Integrationen är viktig, främst för invandrarbarnen. Vi är inte ute efter att leda ett rent invandrarlag. Nu mixar vi hejfriskt och det funkar bra. Det är en salig blandning, säger Gustav Boné.

Han fortsätter:

- Att integrera tjejerna är viktigt för oss i Vasalund. Det ser vi i Rinkeby och Tensta, där de flesta som spelar eller spelade fortsätter att bli en del av samhället. Det är mycket som händer här, men ingen eller ytterst få av dem som har spelat hamnar hos polisen. Det vet vi. Vi tvingas tacka nej till ungdomar i området på grund av brist på resurser.

Gustav tror att fotbollen kan vara en liten del i helheten i segregations-

bekämpningen.

- Men då krävs det mera än det vi gör i nuläget. Jag eftersöker en ekonomisk satsning från samhällets sida. Just på flicksidan skulle en liten insats från samhället ge så mycket tillbaka.

Majoriteten av tjejerna i Bonés lag bor i Rinkeby. Fartun Cali, Yasemin Bircan och Eldina Ahmic har bara att gå över gatan för att öppna dörren till Kvarnbyskolan.

Aminata och några till, som bor i Bergshamra, får skjuts till träningarna av Gustav i hans Hyundai Atos.

- Flickorna kallar bilen för 'höghuset' eller 'utedasset'. Fråga mig inte varför. Som mest har jag haft åtta flickor i den när vi har åkt på match. Du ska höra tugget, säger Gustav och skrattar gott.

En gång kastade Tutu Diovara ut sina tofflor på vägen mitt under färden, vilket ledde till att Gustav fick slänga sig på bromsen och jaga toffel intill vägkanten.

Maimuna Cole tycker att Gustav är en bra chaufför. För henne är fotboll en lek. Det roligaste är inte att göra mål, utan att äta skrovmål på McDonald´s.

Tutu glider in i samtalet:

- Gustav är världens snällaste tränare. Han bjuder på glass och mat nästan jämt. Men han kan inte spela fotboll själv, bara lära ut.

- Ja, han får ju ont i ryggen när han ska skjuta, säger Aminata

Hon bär en svart t-shirt med den vita texten 'I´m loving it'. Ingen kan undgå att se att Aminata älskar att spela fotboll.

Det är glatt och frejdigt när internmatcherna sparkas igång. De 'gråa' inleder mot de 'vita' och Saron håller ordning på tiden. Gustavs mobiltelefon innehåller en bra funktion för tidtagning. Saron tittar en stund på telefonen, innan hon öppnar munnen:

- Jag har också en mobil. Men snart ska jag få en ny. Det har mina föräldrar lovat. Då ska jag klä den med ett AIK-skal.

Gustav grymtar till. Uppenbarligen är inte AIK hans favoritlag.

- Inte min brorsas heller. Han håller på Djurgården, säger Saron och skakar på huvudet.

Ute på planen tycker Gustav att det börjar bli lite för flamsigt. Han ryter till - men han gör det med ett leende. Boné kallar gormandet för Rinkeby-träningsmetoden. 'Man måste höja rösten för att dränka det höga sorlet'.

En inpyrd och högljudd glädje vilar ständigt mellan de himmelsblåa väggarna i Kvarnbyskolans gympasal.

Glädjen är integrerad.