Så är det ofta i Sverige och i andra länder. Men de som är homosexuella eller bisexuella och har invandrat till Sverige, hur är det för dem? Föreningen Tupilak ordnade ett möte där man talade om detta. Mötet var på Medelhavsmuseet och i Folkets hus i Rinkeby den 16-17 oktober. Bill Schiller är ordförande i Tupilak. Han sa:

- I många länder är det förbjudet att vara homosexuell. Många invandrare kommer från länder där man kan bli straffad för det. De har flytt hit för att inte tvingas gifta sig med någon de inte gillar. Vissa vågar inte berätta för sina familjer.

Arne Ruth är journalist och författare. Han har skrivit mycket om mänskliga rättigheter i olika kulturer. Han talade om våld inom familjer. Om att män ibland skadar kvinnor för att de tycker att hon skadar deras heder. Och att det är vanligt att en homo- eller bisexuell persons familj känner likadant, och skadar den homo- eller bisexuella. Men sådant hedersvåld talar man sällan om.

- Många invandrare vet inte ens om att det är lagligt att vara homosexuell.

Det är farligt att man inte talar om det. Det sa många på mötet. Tystnaden får människor att anpassa sig och leva ett liv som de inte vill leva.

- Samhället måste utbilda socialarbetare, lärare och personer som jobbar med asylfrågor. Migrationsverket tar för lite ansvar för hedersvåld mot homosexuella invandrare, sa Arne Ruth.

Kurdo Baksi, författare och journalist, var med på Tupilaks möte. Han sa att han tror att homosexuella invandrare blir förtryckta i alla länder. Han avslutade mötet:

- Ingen har rätt att få oss att välja en annan partner. Många vet inte ens att de är homosexuella eller bisexuella, eftersom normerna styr. De vågar inte tänka så. Vi måste sluta vara tysta så att människor vågar leva som de vill.