Syrran Gohars utmaning i Norrköpings folkpark 1996 fick Niloofar att få upp ögonen för frisbeegolfen. Sedan dess är hon fast. Och utvecklingskurvan har pekat så brant uppåt att det nästan handlar om en helt lodrätt linje.

- När jag började tänkte jag inte på hur bra jag skulle kunna bli. Jag tränade bara för att slå min syster, säger Niloofar.

Det dröjde några månader, men sedan gjorde hon det. Syster Gohar behöver inte ställa sig i skamvrån. I dag är Niloofar bäst i världen på frisbeegolf. Det epitetet har hon fått leva med sedan VM-guldet i det kaliforniska surfparadiset Santa Cruz i fjol.

- Jag hade aldrig kunnat drömma om att bli världsmästarinna. Det känns fortfarande overkligt, säger hon.

Efter triumfen har hennes liv förändrats en aning. Publiciteten har gjort henne till en lokal kändis. När Niloofar går ut på stan i Norrköping slänger folk blickar efter henne.

- Många känner igen mig på gatorna, och det är coolt. Uppmärksamhet är precis vad sporten behöver, konstaterar Niloofar.

Även om tävlandet bjuder på det lilla extra nervkittlandet momentet, så älskar hon att träna. Ofta och gärna. Sex gånger i veckan ser vi henne med diskar i handen och med korgar i sikte.

- Man lär sig nya saker hela tiden. Tekniken och precisionen kan alltid förbättras. Jag kan stå och nöta på samma rörelser i timmar för att jag enklare ska lära mig att kontrollera och skruva disken.

Fröken Mossavar Rahmani rekommenderar alla som inte testat frisbeegolf att ta sig i kragen.

- Man kombinerar promenad med en fysisk aktivitet som inte är så ansträngande. Dessutom är det lätt att utöva sporten, säger hon.

Det perfekta kastet är, nästan, en odefinierbar känsla. Niloofar ger sig på ett försök:

- Det ger mig en inre känsla av makt, frihet och harmoni. Att se en disk flyga långt är helt otroligt.