Hallå där Uje Brandelius
...sångare i vänsterpopbandet Doktor Kosmos som inleder sin turné på Sticky Fingers på torsdag och repar varje dag mellan 10 och 12.
Det låter duktigt.
- Ja, vi är jätteduktiga. Vi överrepar nästan, för att vi vill vara så sjukt jävla tajta.
Beskriv nya skivan Hallå.
- En kort, popig, snärtig, glad, cynisk käftsmäll.
Vad får vi höra på torsdag?
- Ja, hur tråkigt ska jag svara? En blandning av gamla och nya låtar...men vi kommer försöka krydda konserten lite grand. Vi har en snubbe som jobbar heltid hela den här månaden med att försöka få ihop en visuell variant med rörliga bilder och lite sånt, så vi ska försöka göra någon sorts helhetsopera.
Hur vänster är du?
- Jag är nog väldigt vänster. Fast inte på det här 'spöa skiten ur den äldre generationen-sättet'. Om man ska definiera mig politiskt är jag råsosse. Men trots att jag alltid röstat på Vänsterpartiet har jag svårt att identifiera mig med dem. Jag tycker att partiet domineras av 68-generationen, och det är nån sorts exhibitionism i det som jag har svårt för. Jag känner mig mer befryndad med sossetrampet, det som sossarna var på 50- och 60-talen. Samhällsbyggargrejen, land ska med lag byggas. Jag känner på nåt vis mer med det.
Ett långsamt, stort och brett maskineri?
- Ja, precis. Jag vet att det låter konstigt för det är inte det som förväntas av en vänsterpopartist - då ska man ju stå med palestinasjalen runt halsen och avsky stat och byråkrater, men jag älskar ju stat och byråkrater...
Doktor Kosmos har i medierna också bråkat med bland annat Florence Valentins frontman Love Antell, som i GFT nyligen sa att du inte är någon vidare textförfattare.
- Ja, den där jävla lilla ormen... Vi har ju dunkat rygg och han bjöd in mig på sin releasefest för att jag skulle sjunga vår låt om honom. Det gjorde jag och det var ju roligt men så läste jag det här. Och då kände jag: Vad fan? Jag trodde att vi hade lagt det åt sidan, men... Okej, vi fortsätter...
En recensent skrev att Doktor Kosmos i sina texter är duktiga på att se symptom men undviker diagnoser. Stämmer det?
- Ja, verkligen. Vi har inga lösningar. Jag vet inte ens om vi ser symptom. Politik kan ju vara att sitta i kommunfullmäktige och bestämma om ett nytt övergångsställe. Det är realpolitik - då har man åstadkommit någonting. Politik kan ju också vara att höja näven och säga 'krossa hela skiten' och gör man det är man jättemycket mer politisk, tycker de flesta, än om man sitter i fullmäktige. Det är den skalan man bedömer politiskhet på - den som skriker högst är mest politisk. Vi har som band försökt att vara vänsterns slagordsmakare och dansband. Och det tycker jag vi har lyckats jävligt bra med. Men vi har ju nästan aldrig levererat lösningar eller varit realpolitiska. Vi berättar hur världen ser ut - och det kan vara nog så värdefullt. b
