Efter att ha sökt bland djurrättsaktivister, syndikalister, ickevåldsaktivister, och medlemmar av miljö- och fredsorganisationer fann Cathrin Wasshede, doktorand vid Göteborgs universitet, 36 personer som alla är mycket medvetna om frågor som rör kön och sexualitet. Genom både enskilda samtal och gruppintervjuer har hon undersökt villkoren för att göra motstånd mot de dominerande köns- och sexualitetsnormerna.
Alla de intervjuade brottas, bråkar och kompromissar dagligen med sig själva och sin omgivning. Utgångspunkten för deras handlingar är tesen att kön, med vissa små undantag, är en social konstruktion. För att inte reproducera de ojämlika maktförhållandena mellan könen söker intervjupersonerna sina egna vägar.
Men att omsätta ideal i praktiken och ändra inlärda beteenden är svårt.

Cathrin tar en feministiskt medveten kille, som länge försökt ta mindre plats i mötessammanhang, som exempel. Under ett tältmöte iakttog han hur en manlig talare presenterade en manlig föreläsare som sedan fick frågor från åtta män i publiken. Istället för att acceptera situationen räckte han upp handen och sa 'hallå, märker ni att det bara är män som pratar och ställer frågor här?' Men kort därefter hade han själv en fråga som han inte kunde låta bli att ställa och vips hade han blivit den nionde mannen på raken att ställa en fråga.
Cathrin beskriver också en person som ibland uppträder som drag-king och då gestaltar en man som sällan ler. Genom att vänja sig vid att inte alltid le - ett typiskt kvinnligt sätt att behaga och vinna acceptans - har hon erövrat nya sidor av sig själv och blivit bättre på att stå för sina åsikter, vare sig de är behagliga eller inte.
- Nu säger jag ju hon, avbryter sig Cathrin helt plötsligt och skrattar. När jag skriver använder jag hen som pronomen men det är lättare att prata så här.

Även som forskare i genusfrågor är det oerhört svårt att ta sig ur samhällets bipolära könsuppdelning.
Personen i fråga är en av fyra intergender-personer som Cathrin har intervjuat, en term för dem som inte definierar sig som varken man eller kvinna och som har föreslagit att man använder pronomenet hen när man pratar om dem i tredje person. I de feministiska kretsar där de rör sig är friheten att definiera sin egen könstillhörighet förhållandevis stor, medan det i samhället i övrigt är svårare. Att på spårvagnen bli avkrävd ett svar på frågan 'är du kille eller tjej?' kan kännas kränkande. Samtidigt påpekar Cathrin att de kan känna sig stolta när de får folk att tänka till.
Att experimentera med sina yttre attribut är ett annat sätt att uttrycka sin identitet och göra motstånd. I Cathrins samtal har kvinnlig behåring visat sig väcka starka känslor både hos individen själv och hos omgivningen.
- Att kvinnor inte ska ha hår på benen och under armarna är så starkt insocialiserat att det hos många väcker äckel, säger Cathrin.
Medan en del intervjupersoner har kommit över den tröskeln och tycker att det är oproblematiskt att visa sina håriga armhålor på spårvagnen känner andra sig obekväma och skäms när folk tittar eller till och med kommenterar.
- En del rakar sig vid specifika tillfällen som till exempel släktkalas, och säger att jag pallar inte att pappa ska bli besviken för att jag har håriga armhålor.

Även mäns användande av ett exklusivt kvinnligt attribut, kjolen, är känsligt. Flera av de intervjuade männen uppger att de ibland använder kjol i privata sammanhang men bara en av dem vågar fortsätta ut på stan i samma klädesplagg. En så pass djärv politisk handling till trots har intervjupersonen aldrig utsatts för trakasserier. Förklaringen, tror Cathrin, är att han alltid kombinerar kjolen med manliga attribut som skjorta och skägg.
- Jag kallar det heteroskydd och har man det kan man ha kjol utan att drabbas av trakasserier. Men han har en bögkompis med ett mer feminint utseende som ofta blir utsatt.
Intervjupersonerna försöker även förändra sin sexualitet. Flera av dem beskriver dock sexualiteten som mer svårföränderlig och mer kopplad till biologin än andra saker som har med kön att göra.
- När jag frågar hur de ser på kön och sexualitet tror de flesta att det till 99,99 procent är socialt konstruerat. Men lust och begär betraktas som mer biologiskt och fysiskt medan manligt och kvinnligt på andra områden känns mer som socialt inlärda roller.

Cathrin betonar dock att biologi är ett laddat begrepp bland hennes intervjupersoner och att de trots allt beskriver även sexualitet som en i hög grad social konstruktion. Ett exempel på att det går att aktivt styra sin sexualitet är en kille som tidigare tände på pornografi, vilket han egentligen inte ville göra.
- Han omprogrammerade sig själv genom att byta ut bilder som han tände på mot bilder av vad han egentligen tyckte om att göra sexuellt, vilket inte var samma sak. Så slutade han tillslut att tända på pornografi och började tända på andra saker.
Elva av de intervjuade definierar sig som bisexuella vilket ses som ett ideal eftersom man då är öppen för hela mänskligheten. Vissa går ännu längre.
- Ett par intergender-personer definierar sig som polysexuella eftersom de tycker att bisexualiteten fortfarande vilar på grunden av att det finns två kön medan polysexualitet inte har med kön att göra, det är en allsidig sexualitet där kön är helt irrelevant.
Men har det egentligen någon betydelse i praktiken om man definierar sig som polysexuell istället för bisexuell?
- Ja, det tycker jag, säger Cathrin med stort eftertryck.
Att någon är polysexuell betyder inte att hon inte ser kön - hon kan inte komma undan det för det är ett så otroligt könat samhälle - men det betyder någonting i och med att det destabiliserar systemet och sätter det i gungning. Det påverkar människor runt omkring som blir provocerade, intresserade, arga, glada. Det utmanar människor att tänka annorlunda.

- Jag gör en koppling till 1960- och 70talets politiska rörelser där man också tänkte att 'det är ungdomar som kallar sig för ditten och datten, de experimenterar och det spelar ingen roll'. Men om man ser på effekten av de politiska rörelserna så har de betytt väldigt mycket för samhället, till exempel att jämställdhet överhuvudtaget blivit integrerat i statsapparaten.
- Så ser jag på den här gruppen av människor också. Man kan klappa dem på huvudet och säga att 'jaja, det går över', men det de gör har effekt på samhället. Det påverkar våra bilder och föreställningar om vad en kvinna och en man är, vilka som kan vara ett par och hur man kan bilda familj. Sen att de i sina egna liv inte alltid lyckas till 100 procent, vem gör det?