Tecle Beyene sitter på förvaret i Kållered sedan 16 januari i år. Avvisningsbeslutet är klart men då Beyene inte har några id-handlingar är polisen osäkra på om han ska skickas till Eritrea eller till Etiopien där han är uppväxt.
När GFT möter Beyene är han mycket orolig för vad som väntar honom i framtiden.
- Jag känner mig deprimerad. Jag lämnade Eritrea för att rädda mitt liv. Med tanke på hur situationen i landet ser ut så kan man själv räkna ut vad som kommer att hända med mig om jag återvänder, säger han.

Beyene är eritreansk medborgare och uppväxt i en eritreansk familj i Etiopien men blev deporterad till Eritrea under det eritreansk-etiopiska kriget. I Eritrea blev han tvingad till krigstjänstgöring men deserterade och lämnade landet med hjälp av en människosmugglare. Tecle Beyene sökte asyl i Sverige i september 2003. Beyene säger att hans ansökan avslogs då Migrationsverket inte trodde på hans historia.
- Jag hade inga bevis som styrkte att jag var eritreansk medborgare och då skulle Migrationsverket analysera min tigrinja (det språk som talas i Eritrea) genom att spela in mig på band.
Personen som skulle spela in Beyene kom dit med en bandspelare som saknade batterier. Tecle Beyene har varken sett eller hört av honom sen dess.

Tecle Beyene har inte fått någon information om exakt datum för avvisningen eller om var han kommer att skickas. Hans id-handlingar togs ifrån honom av människosmugglaren och utan bevis som styrker hans eritreanska medborgarskap kan han komma att sändas till Etiopien.
Amnesty har inte tittat på just Beyenes ärende men enligt Madelaine Seidlitz, jurist och ansvarig för flykting- och migrationsfrågor på Svenska Amnesty är det inte troligt att Etiopien kommer att ta emot Tecle Beyene. Däremot ser hon stora risker med att skicka honom till Eritrea.
- Det räcker med att inte ha ställt sig i kontakt med eritreanska myndigheter för att riskera olika former av kränkningar. Som desertör torde Beyene riskera fängelse och tortyr.

Amnesty International har sammanställt en rapport om situationen i Eritrea. I den finns uppgifter om att personer som gjort sig skyldiga till militära brott som desertering har straffats med godtyckligt frihetsberövande och tortyr. Enligt dokumentation från 2007 kan även avrättningar av desertörer ha förekommit.
På Migrationsverket är man ändå helt säkra på sin sak.
- I varje enskilt fall görs det en bedömning om det går att återvända till landet. Om vi hade varit övertygade om att han skulle utsättas för tortyr hade vi inte skickat tillbaka honom, säger Inger Lagerström, informatör på Migrationsverket.
Under 2002 och 2004 återsände Malta respektive Libyen eritreanska flyktingar till hemlandet. Bland de deporterade fanns också desertörer. Dokumentation från Amnesty visar att flyktingarna vid ankomsten greps och utsattes för tortyr.
- Det görs även en bedömning om det straff han får för en handling han gjort kan uppfattas som alltför inhumant. Men att man kommer att dömas för ett brott man har begått om man sänds tillbaka till hemlandet är inte tillräckligt skäl för att inte avvisa någon. Men det gäller att straffet överensstämmer med brottet i sig.
- Sverige godtar inte dödsstraff vad man än har gjort. Men här verkar det vara en fråga om trovärdighet, säger Inger Lagerström.

Tecle Beyene får ingen klarhet i vad som kommer att hända med honom och känner sig förtvivlad över ovissheten. Han säger att myndigheterna inte har gett honom några förklaringar.
- Hade jag kunnat hade jag hellre bott i mitt land med mitt eget folk men av olika skäl måste jag fly. Nu väntar mig en framtid i fängelse.