I dagens djurfabriker lever djuren sina liv instängda i stimulanslösa och ohälsosamma miljöer där de inte får en chans att bete sig naturligt. De behandlas som produkter vilka som helst, utan en tanke på att de är levande varelser med känslor och personligheter. Liksom vi människor är de individer som kan uppfatta smärta, vara glada eller ledsna.

Enligt lagen är det förbjudet att stjäla egendom, vare sig det rör sig om datorer eller djur. Men som vi alla vet är lagen i ständig förändring och det som enligt lagen var rätt för hundra år sedan behöver inte vara rätt i dag. Kvinnor har inte alltid haft rösträtt och har det fortfarande inte i en del länder. Innehav av slavar var lagligt i en del länder men är det lyckligtvis inte längre. Att frita slavar sågs under den tiden som stöld och bestraffades hårt. I dag ser man dessa fritagningar som hjälteaktioner.

I vårt nuvarande västerländska samhälle är det djuren som är slavarna. Förtrycket mot de icke mänskliga djuren finns överallt: på slakterier, cirkusar, djurparker, djurfabriker och zooaffärer. De som tjänar pengar på djurförtrycket gör allt de kan för att dölja det för allmänheten.

Pälsindustrin skulle aldrig gå ut med att minkarna lever i burar stora som uppslagna kvällstidningar, där de utvecklar stereotypa beteenden som följd av den stimulansfattiga miljö de lever i. Kycklingindustrin skulle aldrig gå ut med att deras intensiva avel har lett till att endast en tredjedel av kycklingarna är fria från bendefekter, att burarna är så små så de inte ens har möjligheten att sträcka på sina vingar och att luften de andas är så dammig och ammoniakhaltig att arbetsmiljö-verket råder besökande människor att bära skyddsmask. Vidare skulle inte mjölkindustrin gå ut med att de allra flesta kor står uppbundna i små bås under större delen av sina liv och att bristen på utrymme och framavlingen av alltmer högproducerande mjölkkor gör korna utslitna och sjuka.

De som fritar djur är inga terrorister. De är människor som vill skapa en värld utan förtryck och lidande. De vet vilken mardrömsliknande situation som miljarder kännande individer lever under, och de gör allt de kan för att hjälpa dem som inte kan föra sin egen talan.

Att jag trots det tar avstånd från dessa aktioner beror till största delen på vår enkelspåriga och vinstfokuserande media som talar om för oss vad vi ska tänka och tycka. Media spelar en mycket viktig roll när det gäller att framställa djurrättsaktivister som terrorister. Det gäller inte enbart den lilla klick som befriar djur utan allt som oftast även vi andra mer fredliga aktivister. Men medierna har sina skäl. En stor del av deras inkomstkällor är annonser som i många fall kommer från kött-, päls- och mjölkindustrin. Dessutom lever större delen av dagens västerländska media på sensationsnyheter och det krävs inget geni för att lista ut att de hellre spär på och överdriver en händelse än gör det motsatta.

Om vi inser detta, samt tar oss en titt i backspegeln, är det lättare att rättfärdiga de aktioner som värdesätter kännande individer högre än ägodelar.