När världen var så ung att jag och min far fortfarande spelade fotboll tillsammans hade han en standardfras som han gillade att slänga ur sig när han dunkat in ett särkilt välplacerat vristskott bakom sitt 148 centimeter långa målvaktsämne till son.
- Poesi i rörelse! brukade han gasta medan dammet yrde kring hans gympadojor.

Jodå, jag kan, som regelbundna läsare nog förstått vid det här laget, skriva under på att all fotboll har stora poetiska undertoner. Har man stått tillsammans med tre tusen andra i hällregn och sett GIF Sundsvall slita sig till oavgjort så får man ett mycket nära förhållande till existentiellt svårmod och dröjande diftonger.
Däremot har jag sällan funnit det särskilt roligt när yrkesverksamma poeter faktiskt ger sig in på att skildra det ljuva spelet. Det brukar låta typ: 'Ni skulle vart med den gången / när Lill-Fuppas skodon svajade i vinden / och hans aparta antagonister i backlinjen / föll likt snön'. Prosa går utmärkt, även journalistik, men poesi om fotboll ger mig stora skälvan.

Hittills i alla fall. För nu har jag hittat den felande länken. Sist av alla i hela världen har jag upptäckt footballpoets.org, en hemsida för oss som tycker att det finns större skönhet i ett kärnfullt 'you"re not singing anymore' än i hela John Keats samlade verk.
Footballpoets är poesi av fotbollsfans för fotbollsfans. Här finns den inneboende skörheten i en ettmålsledning sent i andra halvlek, den undertryckta desperationen hos en hopplös nästjumbo, kraften och euforin i en odiskutabel derbyseger. Alltsammans uttryckt på haiku, jambisk pentameter, och med vanliga jäkla grötrim. Det är fantastiskt roligt. Och har fantastiskt hög igenkänningsfaktor.
Sajten har funnits i åtta år nu, och jag ser det som ett direkt underbetyg till hela Fotbollssverige att vi fortfarande inte har någon svensk motsvarighet. Jag kallar på alla presumtiva T.S Elliot med ett halvt hum om HTML. Ge oss Fotbollspoeter och ge vår kreativitet fritt spelrum.
Tills vidare filar jag på mitt första engelskspråkiga verk. Jag kallar det 'Ode to a central defender.' Inget ämne är mer lämpat för poesi än en rejäl svensk mittback.
Eller hur?