Göteborgs Fria Tidning har gått igenom 400 domar som avkunnades vid Göteborgs tingsrätt under våren 2003. Resultatet är tydligt. Personer med invandrarbakgrund åtalas i betydligt högre grad än 'etniska svenskar'. Av 400 domar avsåg 258 'svenskar' och 142 'invandrare'. Dessutom fick de personer som hade invandrarbakgrund ofta strängare straff.

Särskilt tydlig blir skillnaden om man jämför vilka personer som fick påföljden skyddstillsyn med behandlingsplan. Av 50 personer som fick den påföljden var enbart 5 invandrare från länder utanför Norden.

Undersökningen avsåg typ av brott, typ av påföljd och gärningsman. Särskilt noggrant undersöktes påföljderna vid följande brott: misshandel, narkotikabrott, grovt rattfylleri och stöld. Till exempel jämfördes straffen för personer med invandrarbakgrund dömda för misshandel med straffen för svenskar dömda för samma brott. När en person var åtalad för flera brott togs hänsyn till det samlade straffvärdet.

Som urvalskriterium användes namnet på den åtalade. 'Sven Svensson' hamnade alltså i kategorin svenskar medan 'Hassan Ali' placerades i kategorin invandrare.

Undersökningen visar att tingsrätten har betydligt lättare att se förmildrande omständigheter bakom ett brott begånget av en svensk än av en invandrare. Särskilt om det finns alkohol eller narkotika med i bilden. En svensk missbrukare är ett offer - en missbrukare med invandrarbakgrund är en kriminell.

Samma förhållande gäller om man tittar på villkorliga domar och på frikännanden. Av de 400 domar som GFT undersökt slutade 24 med ett frikännande. Endast två gällde personer med invandrarbakgrund.

Ett typiskt exempel på skillnaderna mellan svenskar och invandrare är en dom mot en 45-årig man med invandrarbakgrund som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri. Han fick två månaders fängelse, medan en 35-årig svensk man, som dömdes för samma brott bara några dagar senare, fick skyddstillsyn.

Ett annat exempel är två domar som meddelades på en och samma dag. I den ena fallet fick en 25-årig man med invandrarbakgrund 6 månaders fängelse för bland annat stöld och narkotikabrott. I det andra fallet fick en svensk man i samma ålder 4 månaders fängelse för bland annat misshandel, stöld och grovt rattfylleri. Båda var tidigare straffade.

Men det handlar inte bara om Göteborgs tingsrätt. Christian Diesen är professor i processrätt och han arbetar just nu med ett forskningsprojekt om etnisk diskriminering inom rättsväsendet, och han är inte förvånad över resultatet av GFT:s undersökning.

- Resultatet stämmer väl överens med de preliminära siffror som jag plockat fram. Det är väldigt tydligt att invandrare får strängare straff. Det är också tydligt att invandrare inte får samma möjlighet till skyddstillsyn eller villkorlig dom.

Christian Diesen ser flera orsaker bakom skillnaderna i påföljd. Bland annat psykologiska.

- Invandrare som begår brott uppfattas som mer hänsynslösa och mer likgiltiga. Domstolarna utgår från att de har en kriminell identitet, säger han.

Därför, menar Christian Diesen, finns det en lägre acceptans gentemot invandrare, och därför ser domstolarna sällan några förmildrande omständigheter bakom den brottsliga handlingen.

- Rätten struntar i möjligheterna till återanpassning när det gäller invandrare, och den lägger inte samma vikt vid om det är en förstagångsförbrytare, som man gör med svenskar. Istället slår man till direkt med ett hårt straff. Man verkar förutsätta att invandrare aldrig har varit anpassade till det svenska samhället och därför inte kan återanpassas, säger han.

Enligt Christian Diesen kan överrepresentationen av invandrare som misstänks och åtalas för brott förklaras med polisens sätt att arbeta.

- Polisen prioriterar brott begångna av invandrare. Förklaringen är enkel. Man har helt enkelt större chans att lyckas att få en invandrare åtalad och fälld. Därför blir det mer rationellt att satsa på en invandrare som är misstänkt för brott eftersom det ger bättre resultat. Till detta kommer allmänhetens större benägenhet att anmäla invandrare än svenskar.

Även hos Ombudsmannen mot etnisk diskriminering är man medveten om polisens prioriteringar.

- Vi har den känslan att polisen ägnar större uppmärksamhet åt personer med invandrarbakgrund, säger Ulrika Dietersson, jurist på DO.

Christian Diesen är orolig för de följder som rättsväsendets hantering av invandrare kan få. Han menar att segregationen och motsättningarna ökar och att misstron mot samhället blir större om vi inte gör något åt rättsväsendets syn på invandrare.

Christian Diesens syn på den etniska diskrimineringen får stöd av alla de anmälningar som varje år kommer in till DO. Sedan 1997 har DO tagit emot 302 anmälningar mot rättsväsendet. Huvudsakligen handlar det om personer som känt sig diskriminerade på grund av sin hudfärg eller på grund av sitt ursprung.

Flest anmälningar riktas mot poliser och domstolar, medan åklagare och anställda inom kriminalvården klarar sig bättre. Många anmälare menar att de blivit oskyldigt dömda eller fått ett strängare straff på grund av sitt ursprung.

En anmälan handlar om en dom vid Stockholms tingsrätt. När domstolen motiverar varför en utländsk man skall dömas till utvisning skriver den: 'NN har visserligen varit bosatt här i riket sedan tio år. Hans anknytning till det svenska samhället kan emellertid inte sägas vara särskilt stark. Han synes inte ha lärt sig det svenska språket och han biträddes vid huvudförhandlingen i målet av tolk' (Dnr 757-97).

Anmälningarna mot poliser handlar många gånger om att anmälaren blivit oskyldigt misstänkt eller misstrodd. I vissa fall rör det sig om direkt psykisk eller fysisk misshandel. I andra om invandrare som regelbundet blir kontrollerade av polisen enbart på grund av sitt utseende.

En anmälan till DO handlar om en invandrare som återkommande blev stoppad av polisen när han körde till och från jobbet. När han vid ett tillfälle påpekade att han trodde att det berodde på hans hudfärg blev han misshandlad (Dnr 228-1997).

I en annan anmälan beskriver en iransk man hur polisen felaktigt pekat ut honom som våldsverkare. Under en promenad i Jönköping tillsammans med sin bror blev mannen överfallen. I självförsvar sparkade han till en av männen som attackerade honom. Polis kom snabbt till platsen och det hela slutade med att iranierna åtalades för misshandel och dömdes till dagsböter, medan männen som attackerat honom gick fria (Dnr 820-1998).

Enligt en rapport från DO är de anmälningar som inkommit sedan 1997 bara toppen av ett isberg: 'Mot bakgrund av DO:s samlade kunskaper och erfarenheter är det också DO:s uppfattning att det finns ett stort mörkertal i fråga om upplevd diskriminering' (Etnisk och religiös diskriminering inom rättsväsendet - sammanställning och analys av anmälningar till DO, 2003).

Men rapporten handlar enbart om upplevd diskriminering. Något intresse från myndigheterna att undersöka hur det faktiskt ser ut verkar inte finnas. Några mer djupgående analyser eller undersökningar av etnisk diskriminering inom rättsväsendet har inte gjorts.

- Det har vi tyvärr inga resurser till, säger Ulrika Dietersson, på DO.