Efter succén med Jösses flickor tar sig regissören Margareta Garpe återigen an ett politiskt tema. Även denna gång står musiken i centrum. Eller snarare, rockmusiken är själva pjäsen. I Rocknroll är den inte bara motorn som driver föreställningen framåt, utan även förutsättningen för själva berättelsen. Som symbolen för frihet och drömmar. Och som en möjlig katalysator för politisk förändring.
– Rocken har en sprängkraft som kan riva ner ett totalitärt system. Själva rytmen, livsglädjen, pulsen och aggressiviteten ger den en känsla av anarki som gör den väl anpassad för politiskt motstånd, säger Margareta Garpe, som menar att det antiauktoritära finns inbyggt i rockens rebelliska själ.
– Att rockmusik skulle kunna användas i motsatt syfte och pumpa in ett totalitärt budskap ser jag som en omöjlighet. Primitivismen den andas i grunden gör den oförenlig med en disciplin styrd uppifrån.

Pjäsen Rocknroll är skriven av författaren Tom Stoppard, och speglar tre decenniers politiska utopier genom musiken vi förknippar med varje epok. Här berättas historian om hur ett tjeckiskt rockband blev startskottet för den motståndsrörelse som i förlängningen bidrog till den kommunistiska regimens fall. Men också om de vanliga människorna som levde i kommunismens skugga, under likväl som efter regimens fall.
– Liksom Jösses flickor skildrar Rocknroll ett övergripande, politiskt skeende samtidigt som den tar upp det "lilla" perspektivet med hem och familj i centrum. Länken mellan privat och politiskt är tydlig även denna gång, vilket är svårt att komma ifrån. Det personliga är fortfarande alltid politiskt, säger forna Grupp 8-kämpen Margareta Garpe.
Rocknroll är en komplex pjäs som vill ifrågasätta ideologier och öppna upp för en diskussion om mänskliga behov. Efter att kommunismens murar har fallit finns nya, mer osynliga murar, att bryta sig igenom. Sådana som vi skapar själva och som naturligt uppstår i kommersialismens spår. Det är i alla fall Margareta Garpes teori:
– Jag tänker på murar som stänger ute dem som inte har pengar, på hårt bevakade landsgränser, och på övervakningssystemets baksidor där vi istället river murarna kring våra privatliv. Kommersialismen i sig kan ses som en mur som stänger ute andra värden i livet. Och det är viktigt att vi blir uppmärksamma på detta.