Trots många bra band ville den rätta festivalstämningen inte riktigt infinna sig i år. Kanske berodde det på den kyliga luften som envist letade sig in. Vädret var nog också en bidragande orsak till att det var så ovanligt lugnt på årets festival.

Sista dagen kom regnet som hängt i luften under hela festivalen, och därmed den oundvikliga festivalleran, denna stinkande sörja av lera, matrester och diverse kroppsvätskor. Festivalbesökarna struttade omkring i leran iklädda gummistövlar, regnponchos och sopsäckar.

På ett orientaliskt kafé inne på festivalområdet har Christoffer Friman Sjöholm, 17, och Johan Sjöholm Friman, 29, slagit sig ner i skydd mot regnet.

För en och en halv månad sedan förlovade de sig i Rio de Janeiro och kärleken och stoltheten lyser ur deras ögon när de visar mig sina ringar.

Det är första gången de är på Hultsfred och båda två är helt lyriska.

- Vi hade inte så mycket förväntningar, men det har varit jättekul att möta så mycket olika sorters människor, säger Christoffer.

- Ja, här bryts verkligen alla fördomar man har mot folk, säger Johan. Våra grannar verkade först vara värsta machokillarna, men nu har de visat sig vara hur kramgoa som helst.

- Synd bara att det är så många som testar droger här, säger Christoffer. Många kombinerar sprit, knark och sex. Därför är det så viktigt med alla organisationer som finns här, till exempel 'Det finns många anledningar till att inte testa knark'.

Själv jobbar Christoffer i RFSLs tält på festivalen.

Vad är det bästa ni sett på festivalen?

- Marit Bergman var bäst, hon är en sån otroligt bra scenpersonlighet, säger Christoffer.

-Peaches var också cool, säger Johan. En annan konsert man verkligen kommer minnas är det japanska bandet Monos spelning. Det var nästan meditativt och många stod och blundade och kramades därinne.

Nu börjar en tävling inne i orienttältet, med frågor om orientaliska musikartister. Christoffer och Johan har förberett sig noga, svarar rätt på nästan varje fråga och vinner både kepsar och en solstol. Sedan är det dags för dem att dra vidare till nästa tävling.

Samtidigt drar Weeping Willows igång på Hawaiiscenen och deras vemodiga pop gör sig bäst just så här: i strilande duggregn.