I foajén till Ingmar Bergmans gamla favorittillhåll Slottsbiografen i Uppsala trängs människor från hela världen. Ett flerspråkigt sorl ebbar ut. De knarriga trädörrarna till den välhållna gamla salongen slås upp för en visning av ett block med åtta filmer från bland annat Grekland, Sydkorea, Norge och Ungern. Urvalet har samlats under namnet Skuggvärldar.
Men när Uppsala internationella kortfilmfestival går av stapeln för 26:e gången i ordningen är det Kanada som står lite extra i centrum. I sex block med filmer daterade 1940-talet och framåt tecknas landets rika animationshistoria, från den Oscarsbelönade skotten Norman McLarens innovativa filmspråk, vilket gjorde Kanada till en supermakt inom animationen, till dagens alternativa filmskapare.
– Programmet med kanadensiska animationer är det största specialprogram vi haft någonsin på festivalen. I det visas film som sträcker sig över National filmboard of Canadas 65-åriga historia till den framväxande oberoende filmtraditionen, om man nu ens kan tala om en tradition. Filmerna spretar åt alla håll, säger festivalens programchef Christoffer Olofsson.

Han har arbetat med festivalen sedan 2002 och tycker att kortfilm är ett fascinerande medium, framför allt för att det finns så stora möjligheter till variation och gränsöverskridande. Fiktion, dokumentär, experiment, animation, musikvideo och alla möjliga hybrider däremellan, allt ryms under kortfilmens paraply.
– På ett sätt är kortfilmen väldigt begränsad, just när det gäller tiden, men det är genom den sortens begränsning som det finns så många möjligheter. Jag tycker nästan att ju kortare en film är desto större möjligheter.
Under veckan har det i blocken Mikrofilm 1 och 2 visats ett sjuttiotal kortkorta filmer, samtliga under tre minuter. En satsning som blivit möjlig tack vare att festivalen samarbetat med, och bjudit in, två utländska festivaler, Encounters international short film festival i Bristol och Hamburgs Internationales Kurzfilmfestival.

Christoffer Olofsson menar att han under de år han varit engagerad i festivalen kunnat se en positiv utveckling för kortfilmen i Sverige.
– Från vår horisont har vi sett att intresset fördjupats och utvecklats. Inte minst har anseendet inom branschen blivit bättre när man sett vad kortfilm kan åstadkomma. Men det publika intresset har också ökat.

Den svenska dokumentärfilmaren Mia Engberg gästar festivalen i helgen för att prata om sina filmer som visas i retrospektiv från 1990-tal fram till i dag. Hon har behandlat tunga och viktiga ämnen, från hbtq-frågor och kvinnlig sexualitet till djurrätt, död och hemlöshet. Christoffer Olofsson ser fram emot besöket.
– Jag tycker att hon är väldigt spännande. Och rolig framför allt. Det glöms bort lite i och med att hennes filmer ofta har en politisk udd. Men det finns alltid humor och ett särskilt temperament i hennes filmer som inte är så vanligt.
I dag delas festivalens priser ut. Det mest prestigefyllda är Uppsala Grand Prix som består i statyetten Uppsala Filmkaja och en prissumma på 25 000 kronor. Vinnaren utses av en jury bland de 75 filmer som visas i den internationella tävlingssektionen.