Mest tycker hon om koltrastens sång, medan monotona ljudmattor från motorleder och fläktsystem – sådant som finns konstant i vår bakgrund – stör henne. Ljudkonstnären Mari Kretz säger att hon över huvud taget är känslig för ljud, att hon uppfattar små ljud och alltid lyssnat uppmärksamt.
– Mina första ljudminnen handlar om att jag satt och rattade på radion. Mellan kanalerna fann jag massor av olika spännande ljud att lyssna på. Ibland kunde man uppfatta morsesignaler beroende på vilken våglängd man hade, säger hon.
– Jag har också haft mycket kontakt med djur. De har ofta bättre och mer välutvecklade sinnen än vi. Det har alltid intresserat mig vad de hör och uppfattar som inte vi gör.

Intresset för det knappt uppfattbara, eller rent av ohörbara, fick henne att vidareutveckla sitt konstnärskap från skulptur och teckning till ljudens domäner.
– Ljud påverkar oss jättemycket. De kan hela oss, hjälpa till med läkning och inlärning men också ställa till massor av skada. Det är därför de är effektiva att använda i tortyr.

I dag, lördag har Mari Kretz vernissage på sin audiovisuella utställning Ta Kymatika på Teatergalleriet i Uppsala. Verket består av tre bord där bordsskivorna ersatts av kopparkar fyllda med vatten. Genom vattnet leds ljud och ohörbara signaler från skadade mänskliga organ. Förstärkta med högtalare bildar de svaga ljuden fascinerande geometriska mönster som spelar på vattenytan.
– Själva ordet Ta Kymatika kommer från grekiskan och betyder ungefär materia relaterat till vågor. Jag kan inte grekiska men det handlar i stort om hur vågrörelser förflyttar sig i materien, berättar Mari Kretz.

Ta Kymatika ingår i en serie ljudverk som bygger på inspelningar som hon genomfört i samarbete med Danderyds sjukhus och Dundee university i Skottland.
– Jag följde med patienter och spelade in dels hörbara ljud, som ljud från hjärtan med till exempel klaffskador och pipljud på lungor. Men sedan förekommer det också ljud i verket som vi inte alls kan uppfatta med hörseln, som nervsignaler och elektroniska impulser som forskningen överför och visualiserar.

Hon menar att kroppen minns och kan bära spår från trauman orsakade av psykiska och fysiska övergrepp, krig och tortyr. De tre vitlackerade borden samlar, filtrerar och överför det vi inte kan uttrycka i ord i möten och interaktion med andra människor.
– Det pågår alltid ett osynligt samspel mellan oss, mellan våra kroppar, vid sidan av den muntliga kommunikationen.

Själva bordet har också en särskild symbolik för Mari Kretz.
– De innebär massor för mig. Våra möten och middagar sker vid dem, vi umgås och har förhandlingar runt dem och undersökningar utförs på dem. Just obduktionsbordet och anatomiska teatrar återkommer både i mina skulpturer, teckningar och ljudverk.

Självklart har hon också företagit ett studiebesök på Gustavianiums anatomiska teater här i Uppsala.
– Den är jättefin. Det är både inspirerande och samtidigt hemskt. De som obducerades där var ju alltid de lägst stående människorna i samhället. Och ibland, om det inte fanns några döda till hands att obducera, hände det till och med att man gick ut på smågatorna och slog ihjäl någon, säger hon och tillägger:
– Jag ser en koppling till organhandeln i dag. Även om det inte riktigt är på samma vis så handlar det alltid om att de fattiga och sämst ställda ska bistå med allt vad de kan, till och med sina kroppar, till oss andra.

När det gäller klimatet för ljudkonst i Sverige är Mari Kretz positiv.
– Det blir bara bättre och bättre. Nu börjar institutioner och liknande till och med köpa in ljud- och videokonst, man har insett att det kan fungera lika bra som bildkonst eller skulpturer.
Framöver har hon flera projekt på gång, bland annat ett infraljudsprojekt och ett annat med radiovågor från rymden. Också där handlar det om ljud som inte ryms inom vår hörsels omfång, om det ohörbara som alltid omger oss.