Det var först då relationen tog slut som jag tog det aktiva valet att faktiskt fortsätta att vara vegetarian. För mig är det dock världens enklaste val. Grönsaker är både godare, fräschare och hälsosammare och ser dessutom väldigt mycket trevligare ut på tallriken! Förutom det väger miljöskäl väldigt tungt för mig, och då har jag inte ens nämnt köttindustrin! Men det här med att jag är vegetarian är uppenbarligen inte helt oproblematiskt för min omgivning. Den första frågan är given - 'men du äter väl fisk åtminstone?'
Det här återkommer som ett ständigt tema. Vid ett tillfälle skulle jag och en kompis käka thaimat, på ett ställe med lunchbuffé. Jag frågade personalen om något på buffén var vegetariskt, och de visade mig till ett hörn där hela fyra rätter skulle vara vegetariska. Jag undersökte dem närmare, och konstaterade snabbt att av de fyra rätterna så innehöll en ostronsås och den ena sortens vårrullar innehöll räkor! Vad var det vegetariska med dem? Jag förstår inte hur svårt det kan vara att förstå vad som är kött och inte kött. Sådant som blir kött har en gång haft ansikten, de har haft förmågan att bajsa, och de har någon gång haft en mamma! Hur kan man tycka att det är en skillnad mellan att äta en fisk och att äta en gris? Båda har hjärna, hjärta, ryggrad, de rör sig och de kan se dig i ögonen. För att få kött på tallriken så måste man döda någon först.
Nästa scenario. Fin middag på fin restaurang med ett gäng kollegor. På menyn finns fina rätter av olika dignitet, alla kan få så att de är nöjda och glada - men finns det något vegetariskt? 'Ptja, vi har ju grekisk sallad!' Trots att vi lever på tvåtusentalet, då i alla fall större delen av mitt umgänge sedan länge föredrar grönsaker framför kadaver, så är det bästa de flesta restauranger kan uppbringa en grönsallad.
Är det så att man trots allt har tänkt även på vegetarianerna, så inträder en annan norm; den svenska kosttriangel-normen. Man delar helt enkelt in tallriken i kött, potatis/ris/pasta och grönsaker. De allra flesta äter det också just så; man äter en bit kött, till det har man kolhydrater i någon form, och sen dövar man grönsakssamvetet med lite tomat, gurka och paprika - är det riktigt party så kan man lägga till lite kokt broccoli. Ska man laga mat åt vegetarianer - ja då är det logiska för köttätare att man bara byter ut köttet mot köttsubstitut. Om alla köttätare käkar kycklingfilé, då löses det helt enkelt så att vegetarianerna får äta något som ser ut som kyckling, t.ex. quornfiléer. Ska man göra en köttgryta, då stoppar man till vegetarianerna istället i sojakött. För min del är poängen att jag inte heller vill äta min mat på köttätarsättet, det blir helt enkelt ointressant. Vegetarisk mat ska inte se ut som kött eller smaka som kött, då kan man lika gärna äta kött från början!
Sen jag blev vegetarian har jag plötsligt kommit på att det faktiskt är ganska roligt att laga mat. Kanske är det delvis en överlevnadsstrategi, lagar jag maten själv så vet jag åtminstone vad jag stoppar i mig. Nu när jag plötsligt har förvandlats från jag-äter-det-mamma-lagar till att våga prova på olika saker i köket (det här med linser och bönor är en helt ny värld!), så försökte jag laga mat åt mina föräldrar när jag var hemma hos dem senast. Pappa är väldigt enkel, han äter vad man än ställer framför honom och tycker alltid att det är jättegott. Mamma åt också maten med god aptit, men det var som att det ryckte lite i henne mot slutet... och till slut sa hon att hon måste nog ändå ha lite kött till om hon skulle bli mätt. Maten är liksom inte riktig mat om den inte innehåller kött.
Var och en väljer själv vad den vill ha på tallriken, men på frågan i första stycket har jag egentligen bara ett svar: Sen när är fisk en grönsak?