För någon månad sedan gjorde jag en bilresa genom Europa. Varje gränspassage markerades av en blå skylt med EU:s gula stjärnring och med namnet på det land vi passerade inskrivet i mitten - vi såg inte röken av någon gräns eller tullstation. För en som upplevt det kalla kriget och det heta kriget på Balkan är det nya Europa fantastiskt. Visst finns det saker att skratta eller gråta över - som gurkors böjar och annat - men som fredsprojekt är det lysande. Grundidén att göra oss inbördes beroende och ge oss möjligheter att fritt resa och arbeta gör att vi lär känna varandra vilket förhoppningsvis leder till att okunskap och rädslor för det till synes annorlunda försvinner.

Det är väl toppen att gamla gränser suddas ut - varför har vi en nationsgräns i Öresund eller i Torne älv? Vad har Malmö och Haparanda gemensamt med Stockholm? Livskraften finns i samarbetet med grannstäderna Köpenhamn respektive Tornio. Om vi nu behöver administrativa gränser kanske gränsen mellan Sverige och Danmark skulle flyttas upp till Smålandsgränsen igen? Det finns många platser där flödet av folk och resurser rör sig fritt över gamla gränser och motståndet mot detta nog som regel har kortsiktiga egoistiska skäl. Det är väl ungefär som med pensionssparandet. Har man tillräckligt långt till pension bryr man sig inte så mycket, med risk att det inte blir så mycket av tryggheten när den som bäst behövs. För dem som tycker att det var bättre förr rekommenderas några besök på krigskyrkogårdarna exempelvis i Verdun eller längs Normandies kust. Att stå mitt bland tiotusen unga människors gravvårdar ger lite perspektiv på hur mycket bättre det var förr.

Vi ingår i en union som ger oss stora fördelar, men också skyldigheter. Ingenting är gratis och få problem är enbart nationella.
Det är märkligt att många som har 'Internationalen' som politisk kampsång vill lämna just det de sjunger om. Visst, det kunde vara en struktur på EU som bättre stämmer med vår svenska modell, men bygger inte den svenska modellen på kompromiss och konsensus - och det är väl just vad EU kräver - men i en mycket vidare krets.
EU har utvecklats i 60 år vilket inte är så lång tid om vi jämför med den tid det tagit att utveckla vårt eget samhälle. Så det är väl bara att jobba på i demokratisk ordning för att världen och Europa ska bli bättre för nästa generation. För mig finns just nu inget bättre alternativ. På lång sikt är jag övertygad att de dramatiskt ökade kommunikationsmöjligheterna som skapat globaliseringen kommer att vidga internationellt samarbete till en vida större krets. Därmed torde väpnade konflikter minska av den enkla anledning att ju mer vi kommunicerar desto mindre rädda blir vi för varandra.

Tycker jag därmed att vi i den globaliserade världen inte ska fira nationaldagen? Nej, jag tycker vi har alla skäl att fira. Vi ska fira vår fantastiska natur, vårt klimat - tycker jag som nyss tillbringat ett halvår på Sri Lanka med dygnsmedeltemperatur av 30 grader året runt, det är enformigt - tacka vet jag det växlande svenska vädret!
Vi ska framförallt fira det öppna samhälle vi har förmånen att leva i och som fick en ung svensk soldat, efter att ha tillbringat några månader på Balkan, att spontant säga 'du chefen, vad tusan har vi att klaga på hemma'.
Vi ska helt enkelt fira att vi har det så himla bra och att vi kan bidra till att göra världen bättre för dem som inte har det så bra.