Att ett av 2000-talets mest intressanta reggaeband inte kommer från Jamaica eller England utan från USA är minst sagt anmärkningsvärt. USA: s reggaescen har, med några få undantag, tidigare mest bestått av avdankade jamaicaner som valt att avrunda karriären i Miamitrakten. Groundation har utan tvekan satt en helt ny standard för amerikansk reggae. Bandet vågar gå vägar andra inte trampat upp och hittar inspiration från annat håll än jamaicanskt 70-tal.

Sångaren Harrison Stafford må se ut som en taliban men budskapet han predikar är kärlekens.
Hans säregna och kraftfulla röst för tankarna till reggaelegenden Pablo Moses och fungerar utomordentligt bra live. Dessutom har han med sig åtta fantastiska musiker som alla tillåts briljera under kvällen. Mest imponerar blåssektionen. Och precis när man önskar sig lite andhämtning från det furiösa tempot som dominerar konserten drar Groundation också ner på takten och bjuder på en resa i jazzens landskap som tydligt visar på bandets bredd.

Något på minuslistan? Det skulle i så fall vara att Sveriges svar på Groundation, Kultiration, som agerade förband i Uppsala och Malmö under turnén inte gör det i Göteborg utan nöjer sig med att vara publik. Göteborgspubliken får hålla sig till tåls till nästa fredags reggaefestival.