Först hittas en flicka död mitt i natten utan några direkta spår eller misstänkta. Sen försvinner ytterligare en flicka för att även hon tillslut hittas död, i ett övergivet gammalt hus. Den ena flickan hade en stor mängd pengar på sig, den andra var gravid, de kända varandra ytterst ytligt men hade inte egentligen något gemensamt. Fanns det något som knöt dem samman? Det finns här med andra or gott om frågetecken och konstiga samband, men inga direkta ledtrådar eller några uppenbart misstänkta individer. Eller kanske rättare sagt många misstänkta individer. Mycket att luska i för den nyfiken och metodisk kommissarien. Utöver den spännande deckargåtan får man som läsare även en inblick i Wexfords privatliv och personliga bekymmer och har man läst några Wexford-deckare så känns det säkerligen som att återse kära gamla familjebekanta.

Personligen har jag alltid föredragit brittiska deckare framför amerikanska. De sistnämnda är ofta fruktansvärt låsta till sin form och till sitt innehåll och det hårdkokta språket låter sällan naturligt översatt till svenska. Relationerna och motiven är oftast förutsägbara och okomplicerade. Mycket av detta nämnda slipper man som tur var också när man läser Till vägs ände. Det märks att Rendell försöker komma ur just den här fällan genom att knyta an till existentiella frågor men också genom att försöka bringa liv åt karaktärerna och ge dem ett slags intellektuellt djup. De psykologiska relationerna är vidare styrkan hos Rendell. Att skildra mänskliga relationer och drivkraften bakom våra inte alltid hedervärda handlingar.
Men trots denna styrka blir även här relationerna ibland ganska stereotypa och rätt så tydligt utstakade, då blir också handlingen aningen mer förutsägbar, trots alla de nödvändiga vändningarna och oväntade upptäckterna. Men är detta då inte lite av det som är charmen med en deckare; att trots alla vändningar, så vet man nästan alltid vad man har att vänta?

Sambandet finns tillslut mitt framför ögonen på Wexford, även om det tar ett tag innan han lyckas lista ut vad det är som binder samman flickorna. Och behöver jag tala om att det är någon man inte alls kunde ana som är den skyldiga?