Först föds man juScen: Sibyllegatan 29Manus: Line KnutzonRegi: Emil JonssonProducent: Tobias MattssonI rollerna: Emelie Carlsson, Jesper M Sjöberg, JohanOlsson, Marlene Jonsson, Sara Bergsmark och StefanSkärlundSpelas: till och med den 28 juni

Alla människor har spretande trådar som sticker ut från kroppen, trådar som fästs vid en annan person när kärlek uppstår. En del har trådar som inte sitter fast i något. Sånt märks. Dessa personer är lediga för sökande ensamma själar att trassla ihop sina egna lediga trådar med. För alla måste sitta ihop med någon. Eller hur?

Ensamhet, rädslor och kärlekslängtan är huvudteman när den fria teatergruppen Referens sätter upp sin andra pjäs Först föds man ju av den danska regissören Line Knutzon. Här möter vi den förvirrade Nymse, som blir dumpad av pojkvännen på jubileumsdagen men snabbt flyttar in med pick och pack hos Viktor, en kufisk yngling som har en sjukdom i sitt huvud och är lite ful. Systrarna Lis och Kiss går aldrig ut ur lägenheten men iakttar allt som sker i hyreshusområdet från sitt fönster och gråter floder varje gång människor blir lämnade. Tjutberg är omhändertagande och huslig, älskar Kiss men har inget att erbjuda. Och hans rumskamrat Axel håller på att bli genomskinlig.Tre kvinnor och tre män. Ensamma själar. I slutändan får alla varandra och trådarna hänger inte längre lösa. Slut.Först föds man ju är en söt liten komedi om ensamhet och tvåsamhet utan andra anspråk än att vara just söt, och det är inte bara i slutscenens musik som parallellerna till gulliga filmen Amelie från Montmartre är lätta att dra. Karaktärerna är naiva, gosiga och skruvade, konversationerna småstolliga och scenbilderna lätt drömska. En hel del innehållsrika tankegångar finns stundtals att upptäcka i karaktärernas respektive resonemang, men vad de än går ut på är detta sekundärt och ingenting som biter sig fast i betraktarens minne att spara till efter föreställningens slut. Det här är en feelgood-pjäs rakt igenom och nog blir man lite varm inombords när Nymse strålar och ridån går ner. Om än inte, som Kiss uttrycker det, överviktig av lycka.

Teater Referens, som debuterade tidigare i år med den svarta komedin Min bästa vän av Tamsin Oglesby, har denna gång utökat sin unga ensemble med tre nya namn, alla män. Regissören Emil Jonsson är även han en ny samarbetspartner, liksom producenten Tobias Mattsson. Resultatet av den nya mixen blir en mognare och mycket mer enhetlig produkt än debuten.Gruppens tre ordinarie skådespelare, tillika grundare, utstrålar ett nytt självförtroende och valpigheten som tidigare anades är mycket mer avlägsen. Teater Referens har helt klart utvecklats på bara några månader, vilket lovar gott inför framtiden. Jag är övertygad om att vi får se mognadsprocessen gå framåt. Och med ensemblens höga produktionstempo lär detta ske i rasande [email protected]