Hon har upplevt protester och stridigheter på nära håll i flera länder där vattentillgångarna och skötseln av avlopp förlagts till privata storföretag. Protester som haft sin upprinnelse i att många fattiga människor helt enkelt inte haft råd med vatten då entreprenörer som franska Veolia och Suez fått styra prissättningen.

Inför en fullsatt föreläsningssal illustrerar Ann-Christin Holland logiken bakom de ökade privatiseringarna av vatten i Latinamerika.

Tankesmedjor och nätverk som är sprungna i storföretagen utövar en stark lobby i organisationer som Världsbanken och Internationella valutafonden, IMF. Som villkor för lån kräver man att regeringar i tredje världen ska konkurrensutsätta och privatisera vatten och sanitet.

– Företag som Veolia och Suez har försett ganska många människor med vatten, men de fullföljer inte investeringar och höjer samtidigt priserna, säger Ann-Christin Holland. Företagen tar inte sitt ansvar och kräver samtidigt att Världsbanken och IMF ska garantera för riskerna.

Hon initierar och efterlyser en debatt om alternativen till privatiseringarna och hur man bäst kan utveckla en fungerande vattenförsörjning i fattigare länder.

– I Debrecen i Ungern har man satsat på kommunala lösningar och byggt ut vattenförsörjningen på ett billigare sätt än vad privata anbud legat på. Sådana exempel finns även i Bolivia.

Hon konstaterar att svenska SIDA är en av de organisationer som stödjer privatiseringar av vatten, men poängterar att det finns bra svenska initiativ som ”Public-Public Partnerships”. Detta innebär att offentliga företag hjälper offentliga företag i andra länder.

– Stockholm Vatten har till exempel hjälpt till med modernisering av anläggningar och gett rådgivning i Riga, Lettland, helt utan vinstintresse.

Även i Sverige finns det numera borgerliga kommuner som släppt vatten och sanitet till privata företag. Ett exempel är Norrtälje, där Veolia driver va-servicen sedan två år.

Som journalist på facktidningen Kommunalarbetaren väcktes Ann-Christin Hollands intresse för problematiken kring privatiseringar under 1980- och 90-talen, då kommunal verksamhet i Sverige, inte minst inom vården, började överlåtas på privata entreprenörer.

– I England har protesterna varit omfattande, medan det märkligt nog inte blivit någon större debatt i Sverige. Även från fackligt håll har det varit för lite ifrågasättande, säger Ann-Christin Holland.

– Och varför ska man lägga ut städning på jättar som ISS, när städytorna fördubblas och arbetstakten ökar? Samma sak gäller i högsta grad inom äldrevården. Det blir oerhört slitsamt för personalen.