– Vi kan se till att astronauter har tillgång till rent dricksvatten på sina rymdfärder till månen, men inte att slummens invånare i Kibera i Nairobi eller i Dharavi i Mumbai har det, säger Anders Berntell, vd för Stockholm International Water Institute, Siwi.

I dag, lördag, avslutas World Water Week i Stockholm, som arrangeras av Siwi. I år har världsvattenveckan samlat över 2400 vattenexperter, vetenskapsmän, politiker, företagare och organisationer från hela världen. I år är allmän tillgång till vatten i fokus.

För närvarande saknar över 880 miljoner människor världen över tillgång till rent dricksvatten och cirka 2,5 miljarder saknar tillgång till grundläggande sanitet, enligt FN. Ett av FN:s millenniemål är att halvera de siffrorna till 2015.

– Jag tror att vi kan nå målet som gäller tillgång till rent dricksvatten, men vi är långt ifrån att uppfylla målen som gäller sanitet. Frågan är hur vi kan sköta servicen på bästa sätt och hur vi kan möta behovet hos allt större befolkningar. Klimatförändringarna kommer att komplicera det hela, vi måste tänka på att anpassa oss efter dem, säger Anders Berntell.

Jan Lundqvist, ordförande för världsvattenveckans vetenskapliga kommitté, är nöjd med årets arrangemang.

– Det är en viktig mötesplats för att få ut budskapet att vatten är en mänsklig rättighet, säger han.

Enligt honom är det ett stort problem att storbolag ivrar för att privatisera länders vattenresurser och försöker begränsa människors tillgång till vatten.

– Det ska inte finnas en ägare till vattnet. Att ha tillgång till ett miniminivå av vatten är en mänsklig rättighet. Det yttersta ansvaret för att se till att den efterlevs bär regeringen, säger han.

I Sverige är vatten ingen bristvara som på flera andra håll i världen. När man ser till volym finns det ett vattenflöde genom det svenska samhället på 20 000 kubikmeter vatten per år och capita.

– Den globala genomsnittssiffran ligger på cirka 3 000 och i Mellanöstern kan det handla om bråkdelen av det, kanske 200-300 kubikmeter per år och invånare.

När det gäller vattenslöseri återfinns det främst inom livsmedelsindustrin.

– Jag skulle vilja hävda att de flesta här på mötet är eniga om att produktionen av vårt dagliga bröd är en dominerande vattenfråga. Produktionen av kött och mejeriprodukter är den vattenintensivaste samtidigt som det är de produkter som konsumeras allt mer och som det slängs mest av då de har kortare hållbarhet än annan typ av mat.

40 procent av det spannmål som produceras i världen går till djurfoder, spannmål som Jan Lundqvist menar skulle kunna bli mat till människor istället för att ta omvägen genom kor och grisars magar.

– Jag tror det är orealistiskt att alla ska bli vegetarianer, men en vettig utgångspunkt är att minska på det som kostar mest vatten. Nutritionsmässigt behöver inte människor äta så mycket animalsikt protein som de gör idag, säger han.