Kerstin Holmberg, 92 år, är den äldsta döva personen i Göteborg. Just nu är hon ensam döv på Åkerhus ålderdomshem, platsen där Göteborgs första äldreboende för döva ska startas. Hon är pigg och klar i huvudet och skrattar mycket när vi träffas. Men säger själv via teckentolk Susanne Aronsson att hon saknar regelbundet umgänge med andra döva:
- Det är tråkigt att vara ensam, man mår inte bra av det. Då börjar man bara grubbla, säger hon.
I oktober 2005 beslutade kommunstyrelsen att utveckla stödet för äldre döva personer i Göteborg. Efter ett tjänsteutlåtande från stadskansliet beslutade man att undersöka möjligheterna att öppna ett helt teckenspråkigt äldreboende på Åkerhus i Tynnered. Det blir det andra i sitt slag i Sverige. Det första finns i Malmö. Fortfarande utreds ärendet och inga konkreta åtgärder har kommit igång. På Åkerhus kan man bara vänta.
- När man startar en ny verksamhet är det viktigt att man försöker undvika tomgångskostnader. Därför kan jag tänka mig att utredningen tar lite längre tid än vanligt. Vi kan alltså inte ge några hundraprocentiga besked än, säger Åkerhus föreståndare Ann-Christin Ericsson.
Vad är det för åtgärder som behövs?
- Förutom att utbilda redan befintlig personal i teckenspråk, kommer vi att behöva anställa döva medarbetare. På en sådan avdelning är det viktigt att det finns personal som själva är döva, för att kunna nå fram till de inlagda på bästa sätt. Det handlar om dövkultur, -tradition, och -beteende, säger Ann-Christin Ericsson.
Dessutom måste själva byggnaden anpassas.
- Det blir viktigare med öppna ytor när personerna måste kunna se varandra för att samtala.
Tills vidare har Åkerhus börjat ta in döva personer som placeras på de 'vanliga' avdelningarna. Från början var de tre, men två har hunnit avlida under väntetiden på den nya avdelningen. Alltså återstår endast Kerstin Holmberg. Ann-Christin Ericsson säger att Åkerhus försöker förbättra Kerstin Holmbergs situation medan man väntar på besked.
- Det vi kan göra under väntetiden är att uppmuntra dövföreningen att hålla möten här. Det finns ju väldigt fina lokaler som de kan använda, de kommer hit en gång i veckan, säger hon.
Herbert Månsson, föreningssekreterare i De Dövas Göteborg, säger att de döva i kranskommunerna lider mest i den nuvarande situationen.
- Vi måste samarbeta bättre med kranskommuner och kanske ännu längre utanför Göteborg. De behöver verkligen hjälp. Där är det verkligen synd om de döva.
Ann-Christin Ericsson välkomnar fler döva i mån av plats och behov men säger samtidigt att tiden då man hade tre döva inlagda var smått problematisk.
- Vi har personal som gått en kortare kurs i teckenspråk, men vi märkte att det inte riktigt räckte till. Med Kerstin är det inga problem, hon läser så bra på läpparna och kommunicerar fantastiskt med personalen.
Innan avdelningen kan komma igång ska all personal på Åkerhus som vill arbeta med de döva genomgå en arton veckor lång kurs i teckenspråk. Jenny Eliasson, som arbetar på hemmet, ser fram emot utbildningen.
- Vi har hört talas om att det ska komma igång, men det är mest rykten och hörsägen. Jag tror själv att det kommer att fungera jättebra. Det är konstigt att det inte har funnits tidigare.