Ständig jakt på nya hem till barn
Det är alltid en kö på runt 50 barn och ungdomar i Göteborg som behöver komma till nya hem, så kallade familjehem. Det blir bara svårare och svårare att få tag på intresserade familjer. Men Eliassons har tagit emot barn i över 30 år.
Många barn behöver komma ifrån sina familjer och då kan en lösning vara ett så kallat familjehem, tidigare kallat fosterhem. Det innebär att barnen får flytta till nya familjer, som man tidigare inte känner, och bo där permanent. För vissa handlar det om några månader tills problemen hemma har löst sig, för andra kan det vara ända upp till myndig ålder.
- Det handlar om barn till föräldrar som inte klarar av att ta hand om dem. Det kan vara på grund av missbruk, kriminalitet, dramatiska händelser eller sinnesjukdom, säger Lotte Hasselgren som jobbar med rekrytering på Hisingens familjehemsverksamhet.
När det gäller lite äldre ungdomar kan det också bero på att det har blivit alltför starka konflikter med föräldrarna. I Göteborg bor runt 1 000 barn och ungdomar i familjehem och i hela Sverige är det runt 12 000.
En av de familjer som tar emot ungdomar är Eliassons och det har de gjort sedan 1975. Klas och hans hustru har tre egna barn, och har plats för att ta emot fyra ungdomar inom ramen för familjehem. Eftersom familjehemskontoret inte vill att olika åldersgrupper ska blandas är det bara tonåringar som bor där, just nu tre stycken. Det är olika hur länge de stannar men det brukar vara mellan några månader upp till ett par år.
- För att kunna arbeta med ungdomar krävs två saker. Man måste tycka om dem på ett genuint sätt och trivas med dem. Det andra är att man visar respekt, ömsesidig respekt krävs för att det ska fungera, säger Klas Eliasson.
Det tar alltid lite tid för familjehemskontoren att hitta bra hem till barn som behöver det, det är viktigt att barnen och familjerna passar ihop.
I väntan på en familj får barnen i akuta fall komma till ett jourhem där man bor tillfälligt. Jourhemmen kan vara familjehem som tar emot barn snabbt och där sedan barnen ofta får stanna permanent, men det finns också familjer som i princip bara tar emot akut. I Tynnereds familjeenhet finns några familjer som är kontrakterade, vilket innebär att de ska kunna ta emot barn i princip när som helst.
- Just nu är det fullt hos de familjerna, så om det kommer ett barn som behöver flytta akut letar vi bland andra familjehem. Om det inte finns något ledigt kan barnet eventuellt hamna på barnhem. Men vi försöker hitta något annat boende så fort som möjligt, säger enhetschef Kerstin Hirmas på Tynnereds familjeenhet.
Men eftersom det finns för få familjehem riskerar barnen att få vänta länge och det är ett är problem att få tag i familjer som är villiga att ställa upp.
- Samhället har förändrats, familjer nu har så mycket för sig och är så stressade så man har inte tid. Det är mycket svårare att få tag på någon nu än för 15-20 år sedan, säger Lotte Hasselgren.
Alla typer av familjer behövs. Stora och små, på landet och inne i staden. Allt för att matchningen mellan familj och barn ska bli så bra som möjligt.
- Vi behöver så många familjer som möjligt, vi har inget stopp där vi säger 'nu har vi tillräckligt'. Ju fler familjer vi har att välja på desto bättre matchning kan vi göra, säger Lotte Hasselgren.
Klas Eliasson har tidigare jobbat som skolpsykolog och speciallärare, men han kände inte att han kunde hjälpa barnen där. Det mesta hände utanför skolan, det var bättre att leva ihop med dem för att kunna påverka.
Ungdomarna som kommer vill leva så vanliga liv som möjligt, men det blir inte som en vanlig traditionell familj att leva på sättet som de gör med många som kommer och går. Det har Klas Eliasson ingenting emot, men för parets egna barn har det varit blandade känslor för familjehemmet.
- Mina barn har sagt någon gång att de aldrig har fått bo i ett riktigt hem, utan hela livet har fått bo på fosterhem, säger Klas Eliasson.
Trots en del besvär har familjen hållit på sedan mitten av sjuttiotalet med verksamheten. Ett viktigt skäl till att de har fortsatt är de goda kontakterna med familjehemskontoret, men också att det känns som att det hjälper de flesta.
- De här ungdomarna blir inte läkare, advokater och professorer. Man måste ha små ambitioner när det gäller resultatet. Men så länge det går plus känns det som om man har gett dem något, säger Klas Eliasson.

