Turbulence och Queen Ifrica fick Stickypubliken i gungning
Turbulence och Queen Ifrica fick hela publiken att dansa och må bra på ett fullsatt Sticky fingers. Förartisten Queen Ifrica överraskade mest och var nog så bra som kvällens store stjärna Turbulence.
Queen Ifrica har lång erfarenhet i reggaebranschen men det är först nu hon agerar soloartist. Albumdebuten Fyah muma har precis släppts och på Turbulence Europaturné får hon chansen som förakt. En chans hon på bästa sätt tar tillvara på.
Queen Ifrica är snygg och cool och lyckas direkt få publiken ända ner till de bakre raderna att dansa. Må då vara att hon tvingas ta hjälp av reggaeklassiker som Peter Toshs Downpressor man och Black Uhurus What is life.
Queen Ifrica utstrålar en enorm energi. Hennes röst pendlar mellan att vara mjuk och len till att vara mörk och grov och hon upphör aldrig att dansa och skutta runt på scenen. Hon avslutar sitt set med en grymt svängig skacover, en låt skriven av hennes far, skalegenden Derrick Morgan.
Turbulence är kvällens självklara huvudakt och blir det än mer i frånvaro av utannonserade stjärnskottet Gyptian. Turbulence slog igenom i början av seklet och är klart inspirerad av den kanske i Sverige mer välkände Sizzla, som för övrigt ryktas vara på väg till Sverige senare i vår.
Sedan albumdebuten 2001 har Turbulence gett ut minst ett femtontal album. Det ger honom en gigantisk låtkatalog att plocka ur när det vankas konsert. Men trots att han idag är ett av reggaescenens största namn saknar han hitsinglar i paritet med Sizzlas Thank you mama, Junior Kellys Love so nice eller Capletons Jah jah city. Det blir ett problem under konserten. Avsaknaden av riktigt stora hitsinglar gör att konserten inte får någon tydlig peak. För att höja, den i och för sig redan utmärkta stämningen, tvingas Turbulence i stället dissa George Bush i mellansnacket, göra en cover av Marleys Turn your lights down low och köra det säkraste partytricket av dem alla, en passionerad marijuanahyllning.
Kvällen avslutas med att Turbulence och Queen Ifrica tillsammans kör ytterligare en Marleycover. Klassikern One love gör visserligen att planeten Tellus för ett ögonblick känns som ett lite bättre ställe att leva på men samtidigt går det inte att låta bli att tycka att det är lite synd att två så starka artister som Turbulence och Queen Ifrica i så stor utsträckning förlitar sig på andras material.
