Med kärlek till reggaen
Etiketten heter Swingkids.
Målet för skivbolagsdirektören Gillis Bengtsson är att få dansgolvet att toksvänga och feta basen så att byxorna fladdrar.
Vad menar du med att din etikett är solidarisk?
- Kort och gott kan man säga att jag är en i bandet. Om Svenska Akademien har säg åtta stycken medlemmar så är jag den nionde. Jag har hand om allt kring bandet. Fixar med att boka spelningar, är turnéledare, släpper skivor. Har helt enkelt ett finger med i allt. Det beror ju också på hur vad bandet behöver hjälp med. Det handlar om att tänka långsiktigt, jag orkar inte smickra media för att försöka få snurrtid i radio.
Så det skiljer sig mycket mellan banden på din etikett?
- Ta till exempel Kapten Röd som snart släpper nytt. Jag petar och hjälper honom i produktionen, det behöver jag inte göra med Svenska Akademien. Men att vara solidarisk manager handlar också om att jobba på ett
annat sätt än bara business. Jag kan inte bara ta 20 procent av gaget rakt av, det är för
brutalt.
Så med andra ord blir du inte fet av ditt knäck?
- Med en väldigt billig hyra, cykel och inga studieskulder så jag klarar mig. Men egentligen är man nog dum som håller på med det här.
Men hur mycket cash omsätts då?
- Ambitionen är att skivförsäljningen ska täcka sina egna utgifter. Men det är ju livespelningar och försäljning av kläder som ger pengar. Det är därför jag tycker det är viktigt att mina artister är grymma liveband. Men alla mina artister måste i princip arbeta eller plugga vid sidan om.
Men hur fungerar reggae i Sverige?
- Det är väl alltid svårt att veta vad kidsen vill ha. Men jag vill att folk ska se tillbaks på Swingkids om tjugo år och säga att etiketten släppte jävligt bra musik. Alltså jag har hört att bland annat Svenska Akademien brukar spelas på hemmafester. Har till och med hört att deras hit, Du vill så du kan, spelades på Stureplan vilket är intressant.
Men hur ser reggaescenen ut?
- Här i Göteborg finns ju olika aktörer. Och sen finns det ju dancehallställen och en soundsystemscen. Ute i landet så är det ju klubbar som i vanliga fall kör rock och indipop som bokar akter som Svenska Akademien. De drar oftast fullt på de mest öde ställen. I Östersund så åker folk 15 mil från sina stugor. Och så har vi Skåne som är ett kapitel för sig. Svenska Akademien är rätt stora men i Skåne är det galet när de har spelningar. Skåningarna är så lokalpatriotiska och sen så har de ju tradition med Peps.
Men du spelar också?
- Nja. Jag brukar deejaya. Grejen med mina jams är att jag kör allting: rootsig
reggae, gammal ska - och rubadub, dancehall, svenska saker, senaste släppen. Ibland händer det till och med att jag spelar något med Svenska Akademien vilket känns lite pinsamt. Men det fungerar och efterfrågas.
- Och sen så blir det såklart Bob Marley. Det är en go gubbe och den hojtaren går alltid hem.
Hur är läget för svensk reggae?
- Både bra och dåligt. Våra band drar folk på spelningar och det säljs skivor. Inte för att man ska jämföra, men många upphajpade svenska hiphopakter säljer mycket sämre. Svensk hiphop dissade ihjäl sig själv på internet till skillnad från reggaescenen som bygger sin gemenskap på festivaler och klubbar. På internetforumen snackas det inte en massa skit.
- Det finns mycket bra svensk hiphop. Max Peezays grej med grime på svenska är jävligt cool men många band blir ihjälkramade av bolag och media som hajpar upp artister men inte har ambitionen att satsa på dem långsiktigt.
Långsiktighet, är det grejen för den svenska reggaen?
- Definitivt. Allt som inte är melodifestivalen och Idol tycker jag är bra och jag skulle vilja se fler som arbetade som jag eftersom jag tror det fungerar. Men det kräver att man lägger ned kraft och kärlek. Och orkar stå ut med folk som Nöjesguidens Belfrage som snackar om reggaedöden. Den svenska reggaescenen är i högsta grad levande, och
till våren kommer det komma grymt många bra släpp. Men det behövs en annan grej också.
Vad är det?
- Bland annat folk inom media som har koll på reggae. Mer snurrtid i radio skulle inte heller vara helt fel och att musikgalorna hade en kategori som innefattar reggaescenen. Det är helt vidrigt att Sveriges Radios Guldgala har prisklasser till alla sina musikprogram utan P3 Rytm, vilket är en nonchalering av en genre som är så mycket större än många förstått.
Vill du ha koll på vilka låtar som får Gillis att tokdansa så kan du kolla upp hans senaste mixtape Reggaepropaganda vol. 2 .

