Fram tills den tillfälliga asyllagen togs ur bruk var flyktingfrågan ett hett ämne. Sedan dess har det varit relativt tyst, med undantag för enskilda fall som Hassan Asad. Åtminstone i media. Papperslösa Stockholm vill ge landets gömda flyktingar en röst. Inte minst de 13 021 personer som fick avslag på sina ansökningar under den tillfälliga asyllagen, och de 4 163 vars tillfälliga uppehållstillstånd nu håller på att löpa ut.
– För dessa personer är situationen nu ännu svårare än innan den tillfälliga lagen, säger Yacine Asmani från Papperslösa Stockholm. Många satte sin tilltro till lagen men blev ännu en gång svikna.

Sedan åtta månader tillbaka har Papperslösa Stockholm anordnat demonstrationer på Mynttorget varje onsdag.
– Vi är på torget för att ge hopp och få till stånd en förändring, säger Yacine Asmani. Vi tar inte upp enskilda fall, utan är här gemensamt. Och vi kommer inte att ge oss förrän alla får stanna.
Nyunyi riskerar livet om han återvänder till Kongo och hans namn finns listat hos en organisation för mänskliga rättigheter. Ändå har han fått avslag på sin ansökan.
– Sverige är ett generöst och gästvänligt land, säger han. Svenskar har ett bra förhållande till flyktingar, de flesta jag talat med vill att vi ska få stanna. Men inte politikerna. De borde följa den önskan folket som valde dem har.

Att vara papperslös innebär att sakna uppehållstillstånd och därmed många grundläggande rättigheter. 90 procent av de flyktingar som kommer till Sverige är i sin tur dokumentlösa, de saknar id-handlingar. Det beror dels på svårigheterna att ta sig in i Schengenländer – många söker sig till människosmugglare, vilka råder dem att skaffa falska pass. Dels beror det på att man i många auktoritära länder måste hämta ut sitt pass hos myndigheterna. Myndigheter som i många fall är just de flyktingarna flyr från.
– Detta kommenteras aldrig i Sverige, säger Jenny Lind från nätverket Ingen människa är illegal. Däremot tas avsaknaden av id-handlingar upp som ett tecken på att dessa människor är ohederliga.
– Den största skillnaden mellan moderaterna och socialdemokraterna är att moderaterna vill inrätta en arbetskraftskö. På så vis blir det arbetsköparnas godtycke istället för statens godtycke som bestämmer vem som ska få stanna.

Jenny Lind var mer aktiv i Ingen människa är illegal före och under den tillfälliga lagen än nu.
– Då fick man nästan hopp om livet. Det skedde ett skifte i fokus, från att ha handlat om stackars invandrare till att vara en rättighetsfråga. Men det är en fråga man måste kämpa stenhårt för att hålla på dagordningen, det drunknar lätt i mediebruset.

Medan Jenny Lind ändå ser vissa förbättringar i mediebevakningen den senaste tiden är Yacine Asmani mer kritisk.
– Media följer samma linje som regeringen – de ignorerar. Tills nu har ingen rapporterat från våra demonstrationer.
Enligt Yacine finns det ungefär tusen papperslösa i Stockholm. Trehundra av dem är med i Papperslösa Stockholm, men många vågar inte visa sig på demonstrationerna. Och de som har jobb måste naturligtvis arbeta i första hand. Just denna ljumma onsdag är det däremot många som slutit upp.
– Vi har stått här i femton minusgrader, men det börjar ljusna nu. Förhoppningsvis är det ett tecken på att vi även går mot bättre tider i flyktingfrågan, ljuder miljöpartisten Mehmet Kaplans röst ur högtalarna.
En nyfiken moderat som passerar blir inbjuden till nästa veckas samling, klockan tre på Sergels torg. Om han dyker upp blir han ett undantag. De enda politiker som hittills deltagit har varit miljö- och vänsterpartister. Riksdagshuset ligger knappt hundra meter bort, men avståndet mellan politikerna och de papperslösa är uppenbarligen större än så.