Det lyser från den vita stugan i Flemingsbergs centrum. Klockan är sex på tisdag kväll och veckans språkkafé har börjat. Inne i stugan sitter människor runt tre bord och pratar. Totalt är de arton stycken, mellan 20 och 65 år gamla. Några är svenskar, men de flesta kommer från andra länder. Lisa van Hogerlinden är den som startade språkkaféet. Hon leder samtalet vid bordet i mitten.– Var i Stockholm har ni varit, frågar Lisa.– Huddinge centrum, svarar en man som heter Ammar.– Men det är inte Stockholm, det är Huddinge.– Okej, T-centralen. Under lång tid har jag inte haft något att göra. Då har jag varit vid T-centralen och tittat i klädaffärer.– Du hade en klädaffär där du bodde tidigare?– Ja, i Irak.Lisa har svårt med namnen och hämtar namnlappar. De börjar prata om vad deras namn betyder. Fares betyder riddare. Ammar betyder husbyggare, ungefär. Alla utom Lisa vet vad deras namn betyder.

Språkkaféet har funnits sedan december 2006 och har öppet en gång i veckan. Syftet är att skapa kontakter mellan människor som precis har kommit till Sverige och dem som har bott här längre. Man vill hjälpa de nya att lära känna folk och lära sig bättre svenska. Framför allt riktar sig språkkaféet till flyktingar, men alla är välkomna. Kaféet är en del av projektet Frivilligkraft. Svenska frivilliga leder samtalen, som kan handla om vad som helst. Vardag, politik, språk, bilar.

Vid ett bord talar de om länderna de kommer ifrån. Nasar sitter vid det bordet. Han kommer från Afghanistan. Han tyckte det var väldigt svårt att lära sig svenska i början. I kväll är andra gången han är på språkkaféet.– Jag lär mig mer här än på SFI, säger han.Lisa van Hogerlinden berättar att många var tysta i början.– Det vet man själv när man är ny med ett språk. Det är pinsamt att säga fel.Nu har många blivit modigare. Emil från Kamerun började till och med sjunga när Sveriges Radio kom på besök.Frivilligkraft vill ge något både till de nya svenskarna och till de frivilliga som ställer upp. De frivilliga får till exempel lära sig om andra kulturer som finns i Sverige. Förutom språkkaféet kan de frivilliga även ställa upp som personliga vänner. Raz har en sådan svensk vän – Adam. Tidigare fanns det nästan ingen som han kunde prata svenska med. Det bor nästan inga svenskar där han bor. Där pratar man mest andra språk.– Om vi inte kan snacka med varandra, hur ska vi då lära oss, säger Raz.

Runtom i lokalen hörs röster. Gester får visa när språket inte räcker. Man lyssnar tålmodigt. Vid ett bord börjar man skratta. Vid ett annat pratar man arabiska en stund.Man blir trött av att försöka uttrycka sig på ett nytt språk. Adam frågar om Raz vill ha den sista kakan. Raz ler och tackar nej. De två timmarna har gått och de flestas miner är glada. Många stannar kvar en stund. Det är ju en hel vecka kvar tills nästa träff.

Många kommuner har språkkaféer eller liknande. Hör med din egen kommun. Språkkaféet i Flemingsberg utanför Stockholm har öppet varje tisdag klockan 18–20 på Café Mix, Diagnosvägen 17 i Flemingsberg. För mer info: ring Lisa van Hogerlinden 0707-688022 eller gå in på www.swera.se.