Den 6 mars presenterade EU och Egypten en gemensam handlingsplan inom ramen för EU:s grannskapspolicy. EU ska ge Egypten 558 miljoner euro i bistånd under fyra år, i utbyte mot löften om ekonomiska och politiska reformer. Europeiska och egyptiska människorättsorganisationer kritiserar dock planen för att den helt saknar konkreta krav eller fasta tidsramar när det gäller genomförandet av demokratiska reformer eller stärkt skydd av mänskliga rättigheter.

Enligt bedömare i Egypten och en landsrapport från USA:s utrikesdepartement har situationen för mänskliga rättigheter förvärrats avsevärt i Egypten under 2006. Om EU vill framstå som en kraft för demokrati i regionen så kunde man därför knappast ha presenterat handlingsplanen vid en sämre tidpunkt.

– Vi lever i en väldigt svår tid i Egypten med hård repression av den politiska oppositionen. Men trots att flera allvarliga bakslag för mänskliga rättigheter ägt rum under den tid som förhandlingarna kring handlingsplanen pågått, så har det inte förekommit någon officiell kritik från EU:s sida. Det gör oss oroade och besvikna, säger Moataz el-Fegiery från Cairo Institute for Human Rights Studies.

Under våren vill den egyptiska regeringen genomföra konstitutionella reformer som bland annat begränsar domarkårens rätt att övervaka valstationer för att förhindra valfusk, och göra det svårare för medlemmar av religiösa partier att ställa upp som oberoende kandidater i kommande val.

Moataz el-Fegiery säger att förändringarna innebär ett steg bakåt snarare än framsteg för demokratin.

– Men EU uttalar inte ett ord av kritik, utan ger istället ett enormt bistånd.

Europeiska diplomater säger till Reuters att man inte kommer att koppla utbetalningarna till några specifika indiktatorer på framsteg när det gäller politiska reformer eller mänskliga rättigheter. Högst upp på EU:s önskelista tycks istället vara fortsatta ekonomiska avregleringar och privatiseringar som öppnar Egypten för europeiska produkter och investeringar. EU:s ambition är att skapa en frihandelszon med alla länderna runt Medelhavet till år 2010.

Walid Kazziha, som är professor i statsvetenskap på Amerikanska Universitetet i Kairo, tror att EU kommer att fortsätta prioritera de ekonomiska och politiska banden med den egyptiska staten framför krav på politiska reformer.

– Egypten är en stor och viktig marknad. Men EU har också politiska skäl till att ha goda band till Egypten, som står i frontlinjen mot den islamistiska vågen i regionen.

Enligt många oppositionsgrupper och människorättsaktivister utgör dock hotet från religiös extremism ofta bara en förevändning för att stärka regimens grepp om makten och slår ner på all opposition.

– Regeringen vill införa permanenta antiterrorlagar i konstitutionen, vilket är unikt i världen. Dessa lagar kommer att undergräva andra rättigheter och friheter i konstitutionen, och drabba individens frihet och medborgerliga rättigheter. Trots det, och trots att vi redan levt under repressiva undantagslagar sedan 1981, uppmuntrar EU den egyptiska staten att införa ny lagstiftning mot terrorism, säger Moataz el-Fegiery.

En annan del av EU:s och Egyptens gemensamma handlingsplan talar om ökat samarbete kring gränskontroll. Detta har de senaste åren blivit en allt viktigare fråga i relationerna mellan EU och länderna längs Medelhavets södra kust. EU har fått skarp kritik från bland annat Human Rights Watch för att man tar hjälp av diktaturer och undergräver mänskliga rättigheter i sina försök att stoppa migranter från Afrika.