Som värd för skivan, liksom för släppfesten i Pusterviksbaren, behöver han inte skämmas. Han har återigen slagit sina påsar samman med gamle vapendragaren Pekkaninis. De var tillsammans med om att starta den briljanta rockorkestern Ensamma Hjärtan och släppte som duo det som blivit Danielssons största publika framgångar: Som sommaren samt Ishockey och fotboll.
Nu är de en duo igen. Pekkanini (Pekka Lunde) ser ut som en medeltida magiker när han på scenen står stilla och med höjda händer besvärjer toner ur sin ryska theremin. Det bakåtslickade svarta håret, tunt på hjässan men kraftigt runtom, skulle kanske behöva ett riktigt pipskägg istället för det befintliga för att bilden ska bli komplett - men den är snygg som den är.
Jag har länge tjatat om att Gunnar Danielsson är en av landets främsta textförfattare när det gäller visans format och nya albumet ger mig ingen anledning att sluta. Han förtjänar fortfarande mer uppmärksamhet än han får.
Musikaliskt är han sig lik i jämförelse med de senaste åren. Enkla melodier med få ackord. Möjligen lite bluesigare nu än tidigare. Och med ett mer maskinellt sound sedan alla musikanter fått lämna plats åt Pekkaninis soloorkester. Man kan också betänka att det naturligtvis är en skiva gjord med förhållandevis låg budget. Ett kungarike för en häst är mitt favoritspår jämte redan nämnda Värd i en värld och betraktelsen över Håkan Hellström, Längst fram i första klass. Avslutande En geting flög in tycker jag inte håller samma nivå som resten av sångerna - men som helhet är det här, i all sin skenbara enkelhet, ytterligare ett bevismaterial från en av Sveriges skickligaste låtmakare.