Första singeln Chemical Imbalance öppnar skivan. Och jag skulle nog vilja föreslå att singel nummer två blir Walk Alone. Jag gillar inte riktigt den högljudda och påträngande låten, men trots det blir jag inte kvitt den. Annars är det en mjuk och ganska lågmäld skiva den kraftigt tatuerade Jälevik har gjort tillsammans med sitt kompband The Office of Hearts.
Måns har en mycket behaglig sångröst och är dessutom en skicklig sångare. Och skivan rymmer flera riktigt fina sånger. Själv tycker jag att avslutande Down And Out, med sitt smått suggestiva och försiktiga ackompanjemang, står i en klass för sig. Fantastiskt fint.
Så det här är bara att rekommendera för den som gillar manlig amerikansk rock och är sugen på något nytt, som trots sin klassiska mall lyckas låta modernt, inspirerat och vitalt.