En sak kan göteborgarna vara stolta över. De har landets i särklass bästa konståkare. Inget annat område är ens i närheten.
Låt vara att den bäste av dem alla, på herrsidan i alla fall, hör hemma i en annan kommun. Kristoffer Berntsson kommer från Härryda, och hans hemmaplan är Landvetter Ishall, där han befinner sig nästan dagligen.
För dagen är det lättare träning som gäller. Med en knapp vecka kvar till Europamästerskapet handlar det mest om finslipning, att nöta in programmen.
Han är faktiskt inte den största stjärnan i ishallen.Världmästarna i Team Surprise, Landvetters kvinnliga teamåkare, tränar samtidigt. Dagen efter reser de till Turin för att delta i universaden. De siktar mot guld - allt annat är en missräkning.

Kristoffer Berntsson är inte riktigt lika favorittippad.
- Tiondeplats på EM är mitt bästa resultat någonsin. Så jag hoppas kunna slå det och toppa mitt personbästa, säger han hoppfullt.
EM är bara början på ett hektiskt år för Kristoffer. Redan i mars väntar de nordiska mästerskapen, och sedan kommer VM. Men Europamästerskapen är viktiga: en bra placering ger Sverige två bonusplatser till nästa års mästerskap.
En medaljplats vore orealistiskt att drömma om. Sverige ligger ännu alltför långt ifrån de stora konståkningsnationerna på herrsidan.

Men utvecklingen har gått framåt. Främst tack vare en liten grupp åkare på västkusten, som i början på tvåtusentalet började plocka hem SM-medaljer och synas i internationella sammanhang. Det handlade främst om Kristoffer Berntsson - men också om Filip Stiller, som Kristoffer själv kallar en av de viktigaste personerna i hans karriär.
- Filip Stiller slutade tyvärr förra året. Genom hela min karriär har vi fajtats mot varandra. Jag tror uppriktigt inte att jag hade utvecklats på samma sätt om jag inte hade haft en riktigt bra konkurrent att sporras av.

Kristoffer har en ny generation växt upp. Kristoffer är numera, trots sina blott 24 år, en veteran i sammanhanget. Men han tänker köra vidare mot nästa OS.
- Jag har väldigt roligt och åkningen går fortfarande framåt, då finns ingen anledning för mig att lägga av. Och det är fortfarande jag som representerar Sverige på seniortävlingarna.
Det tar mycket tid. Tre månader om året går åt till olika internationella tävlingar. Tack vare att förbundet satsar mot VM och finansierar mycket så klarar sig Kristoffer 'hyfsat'. Sina program, det korta och det långa, tar han fram tillsammans med sin coach, Andrea Dorhan, somt tränat honom i hela hans liv, och en koreograf.
- Musiken är det viktigaste. Det finns så många faktorer: är det rätt rytm, representerar det mig som åkare, har någon annan åkt till samma musik tidigare? Och framför allt, står jag ut med att åka till den här låten i en hel säsong? Man lägger ner fruktansvärt mycket tid på att allt ska stämma.
Kristoffer drar på sig jackan. Om ett par timmar är det ny träning. Han måste hinna hem och äta lite innan dess. Varje detalj måste sitta innan planet lyfter mot Polen.
- Mjölksyran är det jobbigaste. Man måste lita på att kroppen klarar av att göra saker som den egentligen inte vill. Efter det långa programmet är jag oftast helt slutkörd.

Vad är målet med karriären?
- Jag har redan varit med om otroligt mycket. OS var en fantastisk upplevelse. Det vill jag gärna göra om.