Det är oklart vad som hände de flesta, och hemvändarna har antingen undvikit att uttala sig om besvikelsen, eller lovordat allt de varit med om i ordalag som knappast kan särskiljas från propaganda. De flesta blev utfrysta av det egna partiet som misslyckade kommunister. Vad var det egentligen som hände i arbetarnas Utopia?

I utredningen Svenska sovjetemigranter tittar författaren Anders Gustafson främst på ansvarsfrågan för den kontroversiella utvandringen. Tidigare har det spekulerats mycket kring den svenska kommuniströrelsens roll. Var det en organiserad kampanj som låg bakom massflykten? Fanns det värvare i Sverige – folk som tjänade pengar på att rekrytera frisk och fräsch arbetskraft till Sovjetunionen?
Baserat på bland annat arkivmaterial, tidningar och internationell forskning, presenterar Anders Gustafson en djuplodande undersökning. Intressant nog kommer han fram till att den svenska kommuniströrelsen i de flesta kommuner i själva verket var motståndare till utvandringen. De ville hellre se sina medlemmar bygga upp ett fungerande kommunistiskt Sverige. Istället var det socialdemokraterna som uppmuntrade utvandring och villigt betalade ut bidrag och bekostade utresor för hugade emigranter. Författaren menar att detta var ett enkelt sätt att lösa arbetslöshetsfrågan i Sverige, men spekulerar även i om det kan ha varit ett medel för att göra sig av med besvärliga kommunister.
Vidare finner Anders Gustafson att det med största sannolikhet fanns en koppling till den karelska ledningens kamp mot Moskvas och Stalins maktcentralisering, med planer på att skapa en skandinavisk självbestämmande Sovjetrepublik. Att svenska arbetare skulle ha rekryterats uteslutande för att hjälpa till med Stalins femårsplan kan därför inte ha varit fallet.

Anders Gustafson är akademiker med en magisterexamen i historia. Det märks med all önskvärd tydlighet i hur boken är uppställd. Det här är en ren avhandling, eller snarare en uppsats. Inledningen går igenom bokens innehåll och syfte. Mittpartiet är kryddat med fotnoter och referenser till undersökningsmaterial, och i bokens avslutning finns en sammanfattning och förslag till fortsatt forskning.
Även det något styltiga språket vittnar om författarens bakgrund. Svenska sovjetemigranter är torrt och sakligt skriven. Jag ser inget problem i viljan att åstadkomma ett strikt vetenskapligt arbete i frågan, men det finns inget som motsäger att även akademiska undersökningar skrivs på ett mer lättillgängligt, gripande sätt. Innehållet kunde ha gjorts betydligt mer fängslande med ett mindre formellt upplägg. Det är synd, då ämnet är ytterst intressant och inte så omdiskuterat som det borde vara. Med den kunskap författaren besitter kunde boken ha blivit avsevärt mer spännande.
Formen reser frågan för vem boken egentligen är skriven. Om den är ämnad att användas som undervisningsmaterial/bakgrund för fortsatt forskning, känner jag mig lite tveksam till att Anders Gustafson baserar delar av sin undersökning på c- och d-uppsatser i ämnet. Trots att det framkommer att annat material har varit svårt att tillgå, vet jag inte om studentuppsatser kan räknas som speciellt uttömliga/intressanta källor.

Mycket information levereras i en rasande takt på bokens blygsamma 121 sidor. Uppstaplingen av namn, citat, årtal och förkortningar gör att det ibland blir svårt att navigera sig rätt genom informationsmassan. Dessutom finns en hel del korrekturfel i boken, vilket tyvärr ger ett något slarvigt och framstressat intryck. Det är synd på denna första, i många fall utmärkta, större undersökning i ett mycket intressant ämne.