Att fylla 15 är speciellt, oavsett om man vill ha en moped eller är en organisation. Att Tjejtrampet i år fyller byxmyndigt har vi Eventum, Svenska Cykel-förbundet och SJ att tacka för. Det var nämligen denna trio som tillsammans födde idén om ett storslaget cykellopp endast för tjejer. Det gjorde de 1989, då cykelintresset var lika stigande som en brant uppförsbacke.

Tanken med loppet var att man skulle attrahera både elitcyklister och amatörer, att det skulle vara tillräckligt långt för att vara en utmaning men inte längre än att de flesta skulle kunna vara med.

Den 13 maj 1990 korsade 1983 års världsmästarinna, Marianne Berglund från Sverige, mållinjen först av de 4 600 deltagarna. Tjejtrampets första lopp lades till handlingarna.

I dag avgörs idrottsklassikern, jo det har blivit så stort, för 15e gången i ordningen.

- Jag tycker att det är ett utmärkt arrangemang för kvinnor, säger Charlotta Angerdal, en av deltagarna i loppet.

- Det kan gott få finnas den här typen av tävlingar för kvinnor. Det här är ju ett lopp som så många kan ta till sig och delta i. Det enda jag kan invända mot är musiken på upploppet. Den får gärna vara mer 'taggande'.

Sedan välkomnar jag alla grabbar att heja på oss längs med vägen, säger Charlotta med ett leende.

Hon tränar mer eller mindre

regelbundet, mest frekvent via spinningpass på gymet. Hon ser fram emot loppet med tillförsikt.

- Av erfarenhet vet jag att man blir laddad när man står där och väntar på att få sticka iväg, konstaterar hon.

Uppläggning och taktik är inget Charlotta har reflekterat över. 'Det är bara att sätta sig på cykeln och köra!', som hon uttrycker sig.

Charlotta drömmer om att ta sig i mål före syrran Kajsa, men visionen har 'nästan gått upp i rök'.

- Tävlingssinnet hos henne har alltid varit snäppet högre, därtill benstyrka och nu också en helt ny racercykel. Men jag umgås med tankar att byta ut min halvtunga mountainbike till ett 'vilddjur' - kanske redan till nästa år.

Systrarna Angerdal laddar i alla fall upp tillsammans - med ett par goda och kolhydratberikade tallrikar pasta. För Charlotta är Tjejtrampet ingen ny bekantskap. Hon har deltagit flera gånger om, men ser inte sig själv som en veteran.

'Det låter för gammalt för en person med ungt sinne och rörlig kropp', säger hon.

När vi talar om tjusningen med att cykla i tävlingen, säger Charlotta, entusiastiskt:

- Adrenalinkicken! Folkfesten! Det är härligt att se alla dessa kvinnor som cyklar. Sedan är det ju trevligt att vara ute. Jag gillar att röra på mig, att få ta i lite.

Ibland, när Charlotta inte tävlar, tar hon hjälp av cykeln för att upptäcka Stockholm med omnejd.

Och när hon inte trampar på pedalen ägnar hon gärna tid åt att snickra, måla och att 'fixa med saker och ting'.

- Jag gillar att konstruera saker själv, säger Charlotta som arbetar som inredare.

Men i morgon ligger fokus på tävlingen som fyller 15 år.

Det omöjliga - att slå syrran - kan bli möjligt. I Tjejtrampet kan allt hända.