Det var mitt i natten då telefonen ringde hemma hos Jamie Gallacher. På den andra sidan luren hojtade golfstjärnan Carl Pettersson att han glömt sitt pass på hotellrummet i Portugal. Nu befann sig svensken på flygplatsen i Amsterdam, och incheckningsdamen på den andra sidan disken vägrade att undgå sina principer.

'Du får inte gå ombord på planet', sa hon med barsk stämma. Jamie Gallacher insåg allvaret. Hans klient skulle tävla i Algarve Open dagen därpå och nu fanns ingen tid kvar att spilla. Han ringde ett par samtal, fixade fram en provisorisk identitetshandling och Calle kunde andas ut.

Sportagenten Jamie Gallacher hade fullgjort sin plikt.

- Man ska alltid ställa upp för sin klient, oavsett om klockan är fem på morgonen eller på kvällen. Annars gör man inte sitt jobb, säger Mr Gallacher.

Han fortsätter:

- Idrottaren ska bara behöva tänka på sin prestation. Han ska inte behöva oroa sig för att sponsorerna inte skjuter in tillräckligt med pengar

eller att kontrakten är felskrivna. Han behöver inte ha koll på flygtider eller rutter. Allt detta är agentens jobb.

Via kontoret i England har han ledsagat golfstjärnor som Davis Love III, Chris Smith och Tim Clark mot toppen. Gallacher prisar den vänskapliga och personliga relationen med klienten, men är samtidigt noga med att påpeka att det först och främst handlar om en affärsmässig relation.

- Du kan vara en jättebra polare med klienten - men gör du inte

jobbet får du till slut leta efter en ny tjänst, säger Gallacher.

Han får en smula medhåll av den svenske fotbollsagenten Patrick Mörk.

- Spelarna tycker nog att det är viktigast att samarbeta med en person de kan kommunicera bra med, och litar på, säger Mörk.

Han anser att agentens viktigaste uppgift består i att brinna för det man gör, och 'även ha kunskaper, erfarenhet och ett brett kontaktnät för att kunna hjälpa spelarna på bästa sätt'.

I Patrick Mörks kontaktnät - eller spelarstall om ni så vill - återfinns klasslirare som Derek Boateng, Atiba Hutchinson och Fredrik Stenman. Mörk har också haft en hand med i spelet då några av de bästa importerna kommit till allsvenskan.

'Big Mama' Diallo, Igor Sypniewski, Tomas Zwirgzdauskas och Paul Oyuga är ett par spelare i raden.

Mörk anser att bilden av agenten har förändrats på senare år.

- Numera utgör 'vi' en självklar del i elitidrotten, även i mediernas ögon. Systemet med agentlicenser har haft en väldigt positiv effekt på yrkets anseende.

Daniel Wessfeldt, den välkände friidrottsagenten, skjuter in:

- Det finns agenter inom teater, film, musik och idrott, och jämför man ordet med boxningspromotorn (eller agenten) Don King så är det inte en positiv bild man får. Precis som i det vanliga affärslivet kommer det alltid att finnas oseriösa och seriösa personer inom agentvärlden. Ju tuffare tiderna blir på sponsormarknaden, desto högre krav ställs det på att agenten är duktig och seriös.

Detta är ett mångfacetterat yrke.

En av dem som testat på livet som agent är Tom Cruise. Visserligen bara på film, men ändå. Jerry Maguire, Cruises filmkaraktär, arbetar som sportagent i den amerikanska fotbollsbranschen och upplever en livskris av värsta slaget då värste konkurrenten snor alla hans klienter. Rivalen använde en del fula knep för att knyta åt sig Maguires klienter. Man kan fråga sig om filmen är verklighetstrogen. Om agenterna själva känner igen sig själva och sitt yrke.

- Nej. Den kändes lite väl över-

driven på många sätt. Visst konkurrerar vi agenter om spelarna, men 'fula knep' är inte speciellt vanliga. I dag finns dessutom regelverk för licens-ierade fotbollsagenter som styr upp detta, säger Patrick Mörk.

- Ja. Marknaden porträtteras på ett sätt som liknar verkligheten. Många idrottsstjärnor uppträder illa, ungefär som de klienterna som överger Maguire i filmen. Det råder dessutom en sorts spänd atmosfär mellan agenten och klientens sponsorer, säger Jamie Gallacher, som är snabb med att påpeka att Carl Pettersson var raka motsatsen; 'en hypertrevlig kille'.

- Nja. Riktigt så illa är det inte inom friidrotten. Men man känner helt klart igen många av tendenserna. Skalar man av 50 procent så är man ganska nära verkligheten, säger Daniel Wessfeldt

Wessfeldt, som en gång i tiden var svensk ungdomsmästare på 400

meter häck, ser anspråkslösheten som agentens viktigaste verktyg.

- Viktigast är att vara ödmjuk i framgång och att du genom detta också kan hantera en motgång. För eller senare får alla agenter uppleva både framgång och motgång. Bara för att man har tillfällig framgång får man inte vara styv i korken.

En framgångsrik sportagent tjänar i regel ganska många tusenlappar på sitt yrke. Var det därför du gav dig in i branschen?

- Definitivt inte, svarar Wessfeldt direkt.

- Jag gav mig in i branschen för att jag tyckte det kunde vara en spännande resa att få lära känna folk över hela världen.

Daniel Wessfeldt trivs uppenbarligen med det han gör. Och vem skulle inte göra det med Stefan Holm, Kajsa Bergqvist, Christian Olsson och Patrik Kristiansson - för att nämna några - i klientstallet.

- Men får jag drömma lite grann så vore det inte helt fel att arbeta med någon vid sidan av idrottsbranschen. Varför inte världens bästa sångare Tom Jones eller magikern Joe Labero?

Jamie Gallacher, däremot, har till skillnad från Wessfeldt och Mörk lämnat branschen.

- Det är inte alltid en dans på rosor. Som agent tvingas man resa från plats till plats, vecka efter vecka. Det är trevligt i början men tynger på efter ett tag. Tänk om alla vore som Carl Pettersson. Då skulle det vara betydligt enklare att jobba.

Jamie Gallacher saknar sin svenske drömklient. Men inte agentlivet i en ständigt fullpackad resväska.