I måndags morse fick kaninfarmaren Stefan Rotkirk i Synnerby utanför Skara besök av några aktivister från Djurens befrielsefront, DBF. Aktivisterna tog med sig 133 kaniner från farmen, som enligt DBF föder upp omkring 1 000 kaniner varje år till pälsproduktion.

- Kaninfarmningen för produktion av päls och kött bryter på flera punkter mot djurskyddslagen och Jordbruksverkets föreskrifter, säger en av aktivisterna i ett uttalande. Farmerna är en onaturlig miljö för kaninerna, de kan inte få utlopp för sina naturliga beteenden där.

DBF hävdar att kaninerna på farmen föds upp i burar i ombyggda minklängor för att bli päls. Kaninerna som togs från farmen var av rasen Castor Rex. Raserna New Zeeland, Fransk Vädur och Castor Rex är de raser som vanligen används vid pälsuppfödning. Men enligt polisens uppgifter handlar det om avels- och utställningskaniner.

Carina Olsson, pälsansvarig på Djurens rätt, menar att kaniner i regel inte föds upp till pälsproduktion längre. För ett par år sedan fanns ett tiotal pälsuppfödare. Efter pälsdjursutredningen från i fjol ska näringen ha slutat med verksamheten.

- Enligt uppgift från farmarna ska de ha lagt ner helt, säger Carina Olsson. Men det är inget jag litar till hundra procent på, tillägger hon.

Djurskyddsmyndigheten säger att det finns pälsfarmer för kaniner i Sverige. I vilken omfattning vet man inte, det vet bara de enskilda kommunerna. Några föreskrifter för de farmare som har kaniner för både skinn- och köttproduktion finns inte heller. Men det är på gång, förslaget ska ut på remiss i början av juni, enligt Djurskyddsmyndighetens Ulf Nyhlén.

- Kaninuppfödning har inte varit en så stor fråga, säger han. Det är först när produktionen når en viss omfattning som man börjar reglera det. Men vi jobbar med föreskrifter för all pälsdjursuppfödning och därför ska kaniner också omfattas.

Ulf Nyhlén menar att pälsuppfödning av kaniner är en verksamhet som få vill kännas

vid.

- Det ligger i en gråzon. Djurskyddslagen gäller, men vilket djur som hålls redovisas inte centralt.

Enligt Säpo, som varje år redovisar brott mot 'rikets inre säkerhet', mer än fördubblades antalet anmälningar om brott med koppling till djurrättsrörelsen mellan 2001 och 2002 - från 105 stycken till 244 stycken. 1997 rapporterades hela 340 anmälningar. De flesta från 2002 gällde skadegörelse och olaga hot/ofredande.

Säpos siffror för 2003 är inte klara, men enligt den inofficiella halvårsrapporten ökade djurrättsrelaterade brott med 16 procent mellan första halvåret 2002 och 2003.

- Det är inte en lika stor ökning som mellan 2001 och 2002, men det är fortfarande mycket, säger Mikael Jonsson, analytiker på Säpo.

Han menar att djurrättsaktivisternas metod är att rikta in sig på ett fåtal uppfödare.

- Det är framför allt en i Uppsala och en i södra Sverige som har drabbats. De har terroriserats under flera år, säger han.

Den färdiga rapporten, som heter Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet, publiceras runt midsommar och finns att läsa på www.sakerhetspolisen.se.

Brottsrubriceringen i det aktuella fallet är stöld, enligt Lidköpingspolisen.