• Sanna Krepper och Helena Bergström i Hamlet på Stockholm Stadsteaters Stora scen.
Stockholms Fria

Lyckad Hamlet med Bergström

Det är underbart när tillfällen infinner sig då du blir positivt överraskad. Stockholms Stadsteaters uppsättning av Hamlet, med Helena Bergström i huvudrollen, är för mig ett sådant. Jag var skeptisk främst för att jag inte är överdrivet förtjust i klassiker. Och visst möter jag samma gamla tröttsamma teatertjat om den hemska, lömska kvinnan denna gång dessutom kryddat med att översättningen slängt in ordet hora lite här och där.

Men jag tror ändå att historien om prinsen, som hämnas mordet på sin fader, i denna version blir en hit. Scenografin är lyckad med gigantiska pelare som snurrar runt och markerar scenbyten. De bildar en mäktig bakgrund till skådespelarna. Den stora behållningen är dock skådespelarna. Helena Bergström är på sitt bästa humör och storspelar till publikens förtjusning. Hon är rapp i replikerna och utmärkt i sinnesbytena. Vidare skämtar hon med sin egen roll som kändisskådespelare och är, i linje med detta, blygsam när hon ska ta emot de rungande applåderna. Regissören Philip Zandén sa i en intervju att han inte hade någon baktanke med att välja en kvinna i rollen som Hamlet, utan tog den han tyckte var bäst. Jag tycker faktiskt att detta är tankar i tråkigaste laget, det vore så mycket mer intressant om han sagt att det kan finnas strukturer som synliggörs genom att sätta en kvinna i rollen. Men å andra sidan så får ju åskådaren tolka precis hur den vill. Och visst känns det lite spännande när Bergström noga och länge kysser Marie Robertson, Hamlets älskade Ofelia.

Hur som helst så prickade Zandén rätt, Bergström är i sin rolltolkning bäst och överglänser de andra skådespelarna trots att de långt ifrån spelar dåligt. Sanna Krepper är riktigt bra som Horatio, Hamlets närmaste man, och Anders Ahlbom Rosendahl plockar publikpoäng i rollen som Polonius.

Till slut behöver han nästan bara visa sig för att spridda skratt ska höras. Så roligt är det inte, men Ahlbom spelar bra och förtjänar uppskattning. Jag gillar föreställningen trots att den är långt ifrån det bästa jag sett. Texten kommer inte alltid till sin rätta vilket gör att vissa scener i andra akten känns alldeles för långa. Men Bergström gör all väntan värd besväret och slutscenen uppväger det mesta.

Jenny Holtare

Av: William Shakespeare

Översättning: Jan Mark

Scen: Stockholm Stadsteaters Stora scen

Regi: Philip Zandén

Scenografi: Peter Holm

Medverkande: Helena Bergström, Johan H:son Kjellgren, Lis Nilheim m.fl.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Starka kvinnoroller i Claessons debut

När Hedvig Claessons chef på Stockholms Stadsteater introducerade henne för pjäsen Järn nappade hon direkt. Jenny Holtare har träffat debutanten som i ett teaterklimat med futtiga kvinnoroller och få kvinnliga regissörer råder bot på det mesta.

Stockholms Fria

Avsänt: Verkligheten

I måndags när jag gick hem från en vän ertappade jag en smygklottrare som med panik i rösten skrek efter mig: 'Va fan glor du på din jävla hora?' Två dagar senare är jag på klubb och när jag hämtat ut min jacka i garderoben och vänder mig om för att gå hör jag någon göra förnedrande lockrop efter mig. Två tillfällen, en vecka, och faktiskt inte en ovanlig sådan.

Stockholms Fria

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu