Satans död är inte slutet
På lördag 4 november öppnar dörrarna för den tredje och slutliga delen av Satans demokrati. Vi gick på förhandsvisning.
Det är en dryg vecka kvar till premiär när jag besöker lokalerna i Sickla, och förberedelserna pågår för fullt i korridorerna och i de 150 rum som utgör utställningen. Konstnärer gör justeringar av sina verk och några musiker testar ljudet i rummen de ska spela i.
– Den tredje delen skiljer sig från de första delarna genom att det bygger mycket mer på de enskilda konstnärernas historier, säger Py Huss-Wallin och fortsätter:
– I de tidigare två produktionerna ville vi gotta oss i det mörka svarta som skrämmer oss, säger Py Huss-Wallin.
Gruppen kände en enorm frustration över sin samtid, en värld full av så mycket död. I och med att de arbetade med detta konstnärligt kunde de bearbeta sin skräck för samtiden.
– Men i och med att vi gjort det här projektet har vi känt en motrörelse som vi upplever som ett hopp, ett ljus i tunneln. Namnet Satans död kan framstå som väldigt dubbeltydigt, det är den avslutande delen av det här konstprojektet, men samtidigt vill vi prata om det som är möjligt, om det som går, säger Py Huss-Wallin.
Rekvisitan som fyller de många rummen i utställningen är föremål som skänkts bort på Blocket eller gåvor från folk som hört av sig. I den sista delen får även rekvisitan berätta sin egen historia
– Vi vill också lyfta fram alla de historierna som vi hittat under de här åren. Det kan vara väskor fulla med saker som dykt upp här, eller dödsbon eller gamla dagboksanteckningar. Vi vill hylla den lilla människan i det stora universumet, säger hon.
När Py Huss-Wallin och Jimmy Meurling drog igång projektet för tre år sedan tillsammans med Andreas Blom, var det för att de upplevde att konst blir som allra bäst när man korsbefruktar olika konstarter.
– När vi väl bestämde oss för att göra Satans Demokrati såg vi att det kollektiva arbetssättet var den enda vägen att gå för att genomföra ett sådant här projekt, säger Py Huss-Wallin.
Det krävs ledarskap, och det krävs ramar, menar hon, men inom dessa ramar har alla varit med och skapat.
– Vår konst har korspollinerats och vi har lärt oss av varandra. Jag tror, eller jag vet, att alla vi som varit med i detta projektet har blivit bättre inom våra olika konstområden.
Exakt när kontorshuset i Sickla kommer att rivas är det ingen som vet, men Satanstrilogin slutar vid årsskiftet. Efter nästan tre års verksamhet, ofta dygnet runt, tystnar snart projektets fyra våningsplan.
– Det känns väldigt splittrat att det snart är slut, både sorg och rädsla, men också en lättnad. Det här är som att befinna sig i nyförälskelse hela tiden, man blir lite trött efter ett tag. Men jag hoppas att den här "satansfamiljen" alltid ska leva vidare. Folk har sedan början hittat nya vänner här och många av dem har startat nya projekt tillsammans, säger Py Huss-Wallin.
Satans död öppnar lördag 4 november och pågår till årsskiftet. Sammanlagt 1500 personer har på ett eller annat sätt arbetat med projektet.