De sätter erfarenhet före etnicitet
I antologin Third Culture Kids tar alltifrån enskilda individer, konstnärsgrupper, artister och kollektiv ton inom stilrena vita pärmarna för att diskutera sitt förhållande till att vara en third culture kid.
Begreppet ”third culture kid” myntades i 1950-talets USA och är närbesläktat med svenskans ”mellanförskap”. Ett tillstånd som många barn till migranter finner sig i då de varken accepteras av den vita majoritetskulturen eller är en del av sina föräldrars kultur.
Resultatet blir ett slags limbo där man varken är det ena eller det andra. Third culture kids ringar in att dessa personer är någonting helt eget.
– För mig innebär att vara ett third culture kid att ingå i en gemenskap i ett mellanförskap. Ens erfarenhet är ens identitet. Om man bor i områden där man växer upp med människor från olika delar av världen är det kanske inte längre aktuellt att identifiera sig som svensk, somalier, eritrean och så vidare. Ett slags mellanförskap där vi hittat en gemenskap. Där vi väljer självidentifiering, säger Imenella Mohamed.
Imenella Mohamed är en av de som bidragit med berättelser och material till antologin. Jag träffar henne tillsammans med Babak Azarmi, Iskias Kahsay, Arsema Haile och Lovisa Lager en solig förmiddag på Scenkonstmuseet i Stockholm. Dörrarna är endast öppna för oss och i ett ljust fönster sitter gänget och diskuterar mina frågor. Vi är omgivna av en utställning med avstamp i boken Third Culture Kids där citat och bilder av och på Silvana Imam om klass, kön och sexualitet håller oss på alerten.
– Third culture kid är det jag känner när jag träffar personer från helt andra ställen och som pratar ett helt annat språk. Men på något sätt förstår vi varandra ändå. Vi hade en tatuerare från Ryssland här för några dagar sedan. Han talade inte ett ord svenska eller engelska, men han kunde ändå förstå mycket inom den kultur vi delar. För mig är det vad en third culture kid är. Jag skulle klassa honom som det, vi förstod varandra på tre sekunder, säger Iskias Kahsay.
Han är bara 19 år gammal men driver redan ett eget klädmärke. Det är en slags kreativitet och konstnärskap från förorterna som inte får ta plats inom mainstream-narrativet, menar Lovisa Lager, vars kapitel i boken handlar om kroppsaktivism.
– En unge från förorten blir lätt stämplad av samhället. Alla utanför tycker att vi är exakt likadana. Det är en av styrkorna med den här boken, folk får se att vi inte bara är förortsungar som skapar kaos. Vi har egna identiteter, vi är kreativa på vårt eget sätt. Gatan är inte allt vi har i livet. Mitt kapitel handlar om kroppsaktivism och min syn på mig själv. Någonting jag uppmärksammades på främst när jag började i en vit skola. Smalhetsnormen är ett europeiskt tänkande. I förorten hyllar man snarare tjocka kvinnor.
– För mig är den här boken motsvarande listor på ”Sveriges 100 rikaste personer”, men rikast på olika kulturer. Det är så vi kan ta plats i den världen. Vi har inte pengar och inflytande, men vi har tankar, idéer och stilar, säger Babak Azarmi, som också är initiativtagare till boken.
Babak Azarmi fortsätter.
– Med boken ville vi koppla till oss många olika människor men med det gemensamma att alla är third culture kids. För många kanske det ser ut som en bok med en samling coola människor bara, men det är också betydelsefullt. Vi har aldrig fått vara de coola i något sammanhang, men nu har vi skapat ett för oss själva.
– Jag tänkte först inte vara med, men Babak övertygade mig. Jag tänkte länge på vad jag skulle skriva. Det blev något personligt som jag hoppas att andra ungdomar med invandrarbakgrund kan relatera till. Det är en bok som många kan ta lärdom av, säger Arsema Haile, vars kapitel heter ”Jag är alltid min mammas dotter” och gör upp med relationen till mamman och den frånvarande pappan.
De är dock alla överens om att boken inte ska ses som ett antirasistiskt manifest eller ställningstagande. Snarare är tanken att den ska vara som en del i en normaliseringsprocess av uttryck från förorterna och av third culture kids. Den vita blicken från majoritetssamhället är irrelevant.
– Den här boken finns inte för att vita personer ska tycka varken det ena eller det andra. Den är bara för oss. Som förortsunge när man en dröm om att en dag skriva en bok, och nu har vi fått den chansen. För mig är det helt oväsentligt att fokusera på vita åsikter. Det här är ingen politisk bok, det är ingen antirasistisk bok, säger Imenella Mohamed.
Kommer third culture kids i framtiden att successivt blandas in i majoritetssamhället?
– Den vita massan kommer att vilja ta del av och närma sig third culture kids. Den här parallella världen är framtiden, den har byggts genom förorterna bortom ekonomi och stadsplanering. Människor som är third culture kids kommer att ta större plats i samhället. Kulturerna kommer att närma sig, säger Babak Azarmi.
– Den bästa definitionen av third culture kids är erfarenhet före etnicitet. Jag tror på tumult, jag tror på revolution, säger Imenella Mohamed.