• Socialpsykologen Anna Lindqvist har även prövat om det finns sanning i stereotypen att fattiga tänker ekonomiskt kortsiktigt - och fann att så inte är fallet.
  • En fattig person är enligt stereotypen lat, men även ointelligent, lågutbildad, oärlig, passiv, saknar intresse för självutveckling och tänker kortsiktigt.
Stockholms Fria

”Fattiga ses som lata, dumma och kortsiktiga”

”Tror vi att någon är fattig för att den är oekonomisk kanske incitamenten till solidaritet minskar”, varnar forskaren Anna Lindqvist.

– Vi har ju varit ute och tittat på hus, men vi vet ju att vi inte får ta nåt lån. Vi har pratat med banken och kollat.

– Men det är väl klart att ni inte kan ta nåt lån. Ni lever ju uppe i det blå om ni är ute och tittar på hus om ni inte kan betala hyran på 4 900!

Lyxfällans välklädda programledare tar sig för pannan inför ännu en skuldsatt deltagare. I TV3-produktionens kommentarsfält haglar invektiven: ”Köper ny TV till vardagsrummet för att komma ut från sovrummet. Hahaha! Vilka jävla idioter.”

Reaktionerna kan låta hårda, men speglar i själva verket några av de egenskaper som vi tillskriver fattiga, visar ny socialpsykologisk forskning.

– En fattig person är enligt stereotypen framför allt lat, men även ointelligent, lågutbildad, oärlig, passiv, saknar intresse för självutveckling och tänker kortsiktigt, säger Anna Lindqvist, socialpsykolog som forskar vid Lunds universitet.

Bilden överraskade forskarna, som är först med att vetenskapligt undersöka stereotyper om fattiga i Sverige.

– Vi trodde inte att resultatet skulle bli så likt den bild som kommit fram i USA, att en fattig har sig själv att skylla. Är du kvar i fattigdom så är det för att du inte ansträngt dig tillräckligt. Vi blev väldigt förvånade över det. Sveriges situation har varit speciell eftersom vi har haft ett utbyggt välfärdssystem och små klassklyftor.

Men sedan 1990-talet ökar inkomstklyftorna i Sverige mest i hela OECD-området.

– Vår självbild är att vi är jämlika, medan allt fler i själva verket faller mellan stolarna och saknar tillgång till välfärd. Det gjorde oss intresserade av att titta på bilden av fattiga, vad som händer med den och vad det får för konsekvenser, säger Anna Lindqvist.

Deltagarna i studien som ringade in stereotypbilden fick först fritt associera kring tanken på en svensk medborgare med försörjningsstöd och sedan uppskatta i vilken mån personen passade in på olika egenskaper som brukar mätas när det gäller stereotyper, som kompetens och intelligens.

Forskarna valde därefter ut ett av dragen som kommit fram i undersökningen, nämligen att fattiga antogs vara sämre på att planera ekonomiskt. I en andra studie ville de ta de reda på om bilden stämmer med verkligheten.

– Vi hade sett hur stereotypen såg ut och ville testa vad den får för konsekvenser. Vi tänkte att vi skulle testa ekonomisk kortsiktighet, eftersom det är en ganska framträdande aspekt av stereotypen, samt viktig för berättelsen om en fattig person, säger Anna Lindqvist.

Deltagarna i denna studie fick läsa olika vardagliga scenarier med fiktiva personer som beskrevs som antingen fattiga eller medelklass. Det kunde handla om att köpa en billig glödlampa eller en lite dyrare som håller sju gånger längre, eller att betala en p-bot direkt eller mot en avgift på 85 kronor skjuta upp betalningen tre månader. Därefter fick de svara på vad de själva trodde att personerna skulle göra i en viss situation. Resultatet var tydligt.

– Vi fick stor effekt på att deltagarna trodde att den fattiga var mycket mer ekonomiskt kortsiktig än den andra personen, säger Lindqvist.

Uppfattningen delades oavsett deltagarnas egen socioekonomiska bakgrund.

Sedan lät forskarna fattiga och personer från medelklassen svara på hur de själva trodde att de skulle agera.

– Då såg vi inte motsvarande effekt. Fattiga svarade inte mer ekonomiskt kortsiktigt än medelklassen. Det är verkligen bara en fördom, som inte verkar stämma.

Kan man verkligen lita på att folk i praktiken handlar så som de uppger att de skulle göra i en hypotetisk situation?

– Det du sätter fingret på är, i mitt tycke, ett av hela socialpsykologins största problem med validitet. Det går visserligen att fundera kring osäkerhet gällande våra resultat, det vill säga vår forsknings validitet – men bara om en då samtidigt kritiserar hela fältets metoder.

Nästa steg för forskarna blir att också undersöka verkliga beteenden, säger Anna Lindqvist:

– På så vis flyttar vi den socialpsykologiska forskningen från hypotetiska och konstruerade situationer i labbmiljö till att undersöka faktiskt beteende i verkliga situationer.

Redan i dag finns studier från amerikanska Harvard-universitetet, där forskare har stått utanför mataffärer och bett om kvittot av de som handlat. Därigenom kunde de visa att fattiga tvärtom är bättre på att planera ekonomiskt än medelklassen.

Att bilden av fattiga dels är så negativ och dels inte tycks stämma med verkligheten hoppas Anna Lindqvist kan öka medvetenheten om fördomar och deras konsekvenser, som diskriminering och social exkludering.

– Om det finns en idé om att en person som inte har pengar dessutom är oärlig kan det vara ännu svårare att få till de sociala kontrakten. Tror vi att någon är fattig för att den är oekonomisk kanske incitamenten till solidaritet minskar.

Socialpsykologi studerar mellanmänskliga relationer, men Lindqvist menar att fördomar också kan få politiska konsekvenser, som att den kollektiva motivationen till ett välutbyggt välfärdssystem kan minska.

– Hela kontrollapparaten kring ekonomiska ersättningar bygger ju på att vi inte litar på varandra. Jag tror verkligen att det är förödande. Jag tror att det skulle vara bra att tänka att det kanske inte är så att människor är oansvariga, det är inte därför de hamnar där utan det beror på andra saker.

Socialpsykologers förklaring till att människor tenderar att organisera och kategorisera världen i stereotyper brukar vara att vi behöver förenklingar för att kunna navigera i tillvaron.

– Men det är viktigt att komma ihåg är att de sociala kategorierna i sig är ett feltänk. Det går inte att sortera mänskligheten. Alla så kallade gränser är flytande, säger Anna Lindqvist.

Med den insikten behöver vi inte längre vara utlämnade till kategorierna, menar hon:

– Vi kan bli medvetna och förhålla oss mer kreativt till dem. Det är en sak att se att sinnet kanske försöker förenkla, men kategorierna behöver inte vara sanna eller ens determinerande.

Samtidigt är både till exempel sociologisk forskning och politiska rörelser beroende av de här kategorierna.

– Ja, som politiska kategorier och det är helt rimligt, eftersom det sätter ljuset på vissa typer av förtryck. Men att använda till exempel låginkomsttagare som politisk grupp betyder inte att jag när jag träffar en person som lever på försörjningsstöd behöver tro att det säger något om personens egenskaper eller hur den är som människa.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu