Bostadsbrist på landsbygden
Befolkningen på landsbygden växer samtidigt som det är svårt och dyrt att få lån för att renovera eller bygga hus. Åse Classon på Hela Sverige ska leva frågar sig varför folk ofrivilligt ska flyttas till redan överbefolkade centralorter.
För några veckor sedan var jag inbjuden att delta på en resa i norra Lindesberg. Resan arrangerades av några lokala pensionärsföreningar som samarbetar genom ”Kraftsamling norr”. På resan deltog landshövdingen och andra representanter för kommunen och länet. På resan diskuterades service- och infrastrukturfrågor som är en förutsättning för att detta område ska kunna leva vidare och utvecklas.
På resan passerade vi bygder som Guldsmedshyttan, Storå, Löa, Kloten, Stråssa, Ramsberg, Gammelbo, Allmänningsbo. Vi besökte även SLU:s forskningsstation på Grimsö.
Jag fick se och höra så mycket entusiasm om utvecklingen i dessa bygder med varierande verksamheter, allt ifrån stora industrier till mindre företag, friskola (en av de få allergiskolorna som finns), kulturcentrum, behandlingshem för missbrukare med mera.
Man berättade med stolthet om den bygd som man är född och uppvuxen i, en fantastisk vacker Bergslagsmiljö med dess gamla historia.
Många miljöer; gruvbrott, masugnar och hyttor är fint bevarade av lokala föreningar.
Man ser generellt mycket utvecklingspotential i bygderna men det största bekymret är oron över att tvingas flytta från bygden när man inte längre orkar bo kvar i sina stora villor.
Allt fler människor vill bo på den svenska landsbygden och förutsättningen är såklart att det finns bostäder, service och annan infrastruktur.
På många orter från Abisko i norr till Smygehuk i söder råder bostadsbrist.
För unga familjer är det på de flesta landsbygder omöjligt att bygga nytt hus då bankerna inte beviljar lån. Produktionsvärdet blir så mycket högre än husets marknadsvärde.
Att låna pengar för att renovera ett gammalt hus blir också på grund av marknadsvärdet så mycket dyrare på landsbygden än i den större staden. I staden höjer renoveringen husets värde men inte på landsbygden. Bankerna kräver ofta även höga kontantinsatser. Hyresrätter är det ofta brist på.
Eftersom det saknas bostadsalternativ tvingas många äldre människor bo kvar i sina stora hus, som de inte längre orkar sköta om och som de gärna skulle lämna över till den yngre generationen. Eftersom det saknas seniorboenden och hyresrätter i bygden är det enda alternativet att flytta till centralorterna.
Många har även problem med att få hushållsnära tjänster (städning, fönstertvätt, trädgårdsskötsel med mera) utförda på landsbygden, då företagen inte vill köra så långa sträckor.
Det pratas mycket om vikten av valfrihet inom många områden även för de äldre, rätten att fritt få välja var man vill bo på ålderns höst borde vara det viktigaste!
Statistiken visar att befolkningen på landsbygden växer och studerar man detta närmare så ser man att det gäller bygder där det finns fungerande service och annan infrastruktur, förutsättningar att jobba på distans och bra pendlingsmöjligheter.
Landsbygdskommittén nämner bostadsproblematiken i sin utredning och jag hoppas nu på ett samlat ansvarstagande från stat, kommuner och banker för att tillmötesgå det stora behov av bostäder som finns på den svenska landsbygden.
Flera av våra stora centralorter är överbefolkade, varför ska vi då dessutom tvinga de som inte vill att bo där?