Så är remisstiden för den parlamentariska landsbygdsutredningen, med de 75 förslagen på åtgärder som ska förbättra villkoren för de som lever och verkar på landsbygden, slut. Jag får ofta frågan om vilket av förslagen som är absolut viktigast, en fråga som är omöjlig att besvara.

Det är en förutsättning i dagens samhälle att vi har någonstans att bo, rimliga avstånd för att handla vår mat och att vi har uppkopplingsmöjligheter så att vi kan arbeta och sköta bankärenden hemifrån.

Vi behöver kunna använda vår telefon, våra barn ska ha bra utbildningsmöjligheter, vi behöver ett arbete för att kunna försörja oss och vi vill naturligtvis ha en attraktiv fritid med ett rikt kulturutbud. Det måste också finnas pengar som kan utveckla goda, kreativa idéer. Vilket av dessa exempel ska vi rangordna som viktigast? Utmaningarna är många och svaret är att lösningarna behöver se olika ut i olika delar av landet.

Landsbygden har i decennier varit missgynnad i de politiska prioriteringarna, det finns inget ”kvick fix” med en handfull förslag. Nu krävs aktiva, strategiska politiska beslut både nationellt och lokalt för att skapa balans mellan stad och land.

Det är en viktig milstolpe som har nåtts när en parlamentarisk utredning har tillsatts, med uppdrag att ta fram förslag för en sammanhållen landsbygdspolitik. Det är också glädjande att alla partier har strävat efter samsyn och lämnat ett förslag nästan helt eniga. Men nu behöver vi verkstad och väntar med spänning på hur utredningens 75 förslag kommer att förvaltas och vilka konkreta åtgärder politiken kommer att föreslå utifrån remissvaren.

Några av förslagen behöver utredas mer. Vilken service vi behöver på olika platser är beroende av faktorer som hur lokalsamhället ser ut, vilka företag det finns i bygden, hur långa avstånden är och vilken åldersstruktur det finns. De nya framtida lösningarna måste se olika ut, i olika lokalsamhällen, i olika delar av landet.

Hur ska vi göra det möjligt för människor att skaffa sig ett boende på landsbygden? I många delar av landet finns det inga hus till salu och det är många gånger inte heller möjligt att låna pengar för att bygga eller köpa hus utanför centralorterna. Kommuner och andra fastighetsägare kan inte heller bygga utanför centralorterna då förutsättningarna för byggkreditgarantier på landet inte är de samma som i större centralorter. Människor på landsbygden har kreativa idéer men många gånger saknas förutsättningar att vidareförädla idéerna.

För att få fler framgångsrika verksamheter krävs stödstrukturer både i form av kapital och annat stöd. Sverige behöver öka sin egen mat- och energiförsörjning och då krävs det att landsbygdens resurser används på ett smart och långsiktigt hållbart sätt.

De 75 förslagen är ett steg i rätt riktning men absolut inte hela lösningen för landsbygdens problematik. Hur vi säkerställer lokala föreningar, företag och individers delaktighet och inflytande i processerna för att skapa en hållbar utveckling på landsbygderna – det tycker jag är en av de största framtidsutmaningarna!