Mexikos skenheliga migrationspolitik
Den mexikanska regeringen har varit en högljudd kritiker av Donald Trumps migrationsfientliga politik. Men samtidigt fortgår övergreppen mot centralamerikanska migranter i Mexiko och rekordmånga deporteras över landets södra gräns.
De 17 bäddarna på migrantboendet Casa Tochan i Mexico City är i princip alltid upptagna. Sedan den så kallade Planen för södra gränsen (Programa Frontera Sur) infördes för tre år sedan är det allt fler centralamerikanska migranter som passerar huvudstaden då tidigare kända vägar, som att åka på taket av det ökända godståget La Bestia, har blivit alltmer kontrollerade.
– Nu när det är så svårt att gå på tåget hittar folk andra sätt. De kommer ofta gående, med uppslitna fötter och i väldigt dåligt skick, säger Gabriela Hernández Chalte, ansvarig för boendet.
Planen för södra gränsen initierades sommaren 2014 och är ett samarbete mellan mexikanska och amerikanska myndigheter med syfte att minska migrationsflödet över Mexikos södra gräns. Sedan dess har deportationer av centralamerikaner minskat i USA och ökat i Mexiko. År 2015 deporterades omkring 180 000 centralamerikaner från Mexiko, 70 000 fler än året dessförinnan.
– Planen för södra gränsen sägs vara till för att skydda migranterna, men i den planen finns det inget skydd att hitta, säger Gabriela Hernández Chalte.
Mauricio Mendez Santos och Thomas Cristales Jovel anlände nyligen vid Casa Tochan. De är båda handelsmän från El Salvador som sökte sig till Mexiko för att kunna arbeta i säkerhet från gängvåld. De flesta centralamerikanska migranter kommer från den ”Norra Triangeln” bestående av Guatemala, El Salvador och Honduras. Dessa länder är tre av de fem mest våldsamma i världen utanför en krigszon.
Mauricio Mendez Santo berättar att han lämnade El Salvador efter att ha dödshotats av medlemmar ur det notoriska gänget MS-13 när han vägrade betala höjd hyra för en marknadsplats.
– Det finns ingen säkerhet i El Salvador. Du går på gatan och plötsligt... ja, vad som helst kan hända, säger han.
Mauricio Mendez Santo lämnade El Salvador samma kväll som han hotats. Han tog sig till Tapachula vid den mexikansk-guatemalanska gränsen och sökte asyl. Processen tog nästan ett år, men var värt det.
– Medan jag väntade på mina papper jobbade jag för 80 pesos (motsvarande 40 kronor) om dagen. Alla vet att migranter är desperata och lätt att exploatera. Men nu har jag ett permanent uppehållstillstånd – det är vad alla hoppas på, säger han.
Thomas Cristales Jovel försökte ta sig genom Mexiko utan papper, men stoppades av en migrationskontroll på en landsväg i södra Mexiko. Han fördes till ett häkte där han fick vänta i fem dagar innan han deporterades.
– Det var ändå okej i fängelset, jag fick mat och de svarade på frågor. Men jag lärde mig att det är för svårt att ta sig genom Mexiko utan dokument, säger han.
Nästa gång gjorde Thomas som Mauricio och stannade i södra Mexiko för att ansöka om uppehållstillstånd. Efter ett halvårs överläggning beviljades han ett humanitärt visum.
– Byråkratin är snabbare i Mexico City än i syd, berättar han.
– De säger att överläggningen bara tar några veckor här. Men att ta sig hela vägen hit utan papper, det är inte det lättaste.
Varken Thomas eller Mauricio hyser agg mot mexikanska myndigheter, men många andra migranter har vittnat om grova kränkningar från mexikanska auktoriteter. I den amerikanska non-profit-organisationen WOLA:s rapport A Trail of Impunity: Thousands of Migrants in Transit Face Abuses amid Mexico’s Crackdown från 2016 vittnar medarbetare vid migrantboenden över hela landet om hur migranter utsätts för kidnappningar, rån och utpressning – ofta från poliser eller andra statliga myndigheter – och allra oftast utan rättslig utredning.
Detta har lett flera oberoende organisationer att kritisera den mexikanska regeringen för dubbelmoral. Sedan den första veckan efter presidentvalet i USA 2016 har den mexikanska regeringen kontinuerligt tagit ställning mot Donald Trumps aggressiva retorik mot migranter. Men samtidigt som de hårda tagen i USA fördöms, fortgår övergreppen mot centralamerikanska migranter i Mexiko.
Även Nationella människorättskommissionen (Comisión Nacional de los Derechos Humanos) har påpekat att det råder inkonsekvens mellan regeringens retorik och den förda politiken. Kommissionen är ett regeringsfinansierat men autonomt organ. De står för statens viktigaste jobb för mänskliga rättigheter, men har kritiserats för att sällan vara mer än försiktigt maktkritiska.
Edgar Corzo Sosa från kommissionen hoppas att migranterna ska behandlas bättre framöver.
– Vi måste vara konsekventa, säger han.
– Så som vi ber USA behandla våra landsmän bör vi också behandla de centralamerikanska migranterna i Mexiko.
Edgar Corzo Sosa tror att det kan finnas en chans att den mexikanska regeringens kritik mot Trump kan leda till en ökad förståelse för centralamerikanska migranters situation i Mexiko.
– Vi kanske behövde känna smärtan i köttet för att frammana viljan att skapa nya policies kring migration, säger Edgar.
USA är fortfarande de flesta migranters drömdestination, men Trumps migrationsfientliga retorik har fått allt fler att tänka som Mauricio och Thomas och istället satsa på att stanna i Mexiko. Därför håller Mexiko på att gradvis förändras från ett transitland till en slutdestination.
– Mexiko måste vara beredd på att människor kommer att vilja stanna här de kommande åren. Det handlar inte om vad regeringen vill, det är en faktisk situation som vi kommer att ställas inför och som kommer att behöva ett svar, säger Edgar Corzo Sosa.
En FN-kampanj om asylrättigheter i dessa länder har dessutom haft stor påverkan på trycket för asylansökningar. Från att ha behandlat drygt 8 700 ansökningar förra året, redan det en markant ökning jämfört med 2015, beräknas över 20 000 asylansökningar komma in under 2017.
– Människor vet mer om sina rättigheter än tidigare, det är bra, säger Edgar Corzo Sosa.
– Nu handlar det om att se till att dessa ökade ansökningar materialiserar sig i ökat antal godkännanden.
Men enligt WOLA:s rapport har regeringen hittills inte vidtagit de åtgärder som krävs för att på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodose de förutspådda asylansökningarna. Migrationsmyndigheten är redan underbemannade och har inte fått en budgetökning som matchar det ökande antalet ansökningar.
Statens budgetering tyder istället på att Mexiko prioriterar att stoppa människor från att ta sig över gränsen före att utreda skyddsbehov.
Gabriela Hernández Chalte har träffat tillräckligt många migranter med blodiga fötter för att vara skeptisk till alla statliga organisationers migrantvänliga uttalanden.
– Det är en ju bra princip, att inte göra mot andra det man inte vill ha gjort mot sig själv. Men i Mexiko just nu är vi väldigt, väldigt långt ifrån det, säger hon.