De 17 bäddarna på migrantboendet​ ​Casa​ ​Tochan​ ​i​ ​Mexico​ ​City​ ​är​ ​i​ ​princip​ ​alltid​ ​upptagna.​ ​Sedan​ ​​den​ ​så​ ​kallade​ ​Planen​ ​för​ ​södra​ ​gränsen (Programa​ ​Frontera​ ​Sur)​​ ​infördes​ ​för​ ​tre​ ​år​ ​sedan​ ​är​ ​det​ ​​allt​​ ​fler centralamerikanska​ ​migranter​ ​som passerar​ ​huvudstaden​ ​då​ ​tidigare​ ​kända​ ​vägar,​ ​som​ ​att​ ​åka​ ​på​ ​taket​ ​av​ ​det​ ​ökända​ ​godståget​ ​La Bestia,​ ​har​ ​blivit​ ​alltmer​ ​kontrollerade.

– Nu​ ​när​ ​det​ ​är​ ​så​ ​svårt​ ​att​ ​gå​ ​på​ ​tåget​ ​hittar​ ​folk​ ​andra​ ​sätt.​ ​De​ ​kommer​ ​ofta​ ​gående, med uppslitna​ ​fötter​ ​och​ ​i​ ​väldigt​ ​dåligt​ ​skick,​ ​säger​ Gabriela​ ​Hernández​ ​Chalte, ansvarig för boendet.

Planen​ ​för​ ​södra​ ​gränsen​​ ​initierades​ ​sommaren​ ​2014​ ​och​ ​är​ ​ett​ ​samarbete​ ​mellan mexikanska och​ ​amerikanska​ ​myndigheter​ ​med​ ​syfte​ ​att​ ​minska​ ​migrationsflödet​ ​över Mexikos​ ​södra​ ​gräns. Sedan​ ​dess​ ​har​ ​deportationer​ ​av​ ​centralamerikaner​ ​minskat​ ​i​ ​USA​ och​ ​ökat​ ​i​ ​Mexiko.​ ​År​ ​2015 deporterades​ ​omkring​ ​180​ ​000​ ​centralamerikaner​ ​från​ ​Mexiko,​ ​70​ ​000​ ​fler​ ​än​ ​året​ ​dessförinnan.

– Planen​ ​för​ ​södra​ ​gränsen​​ ​sägs​ ​vara​ ​till​ ​för​ ​att​ ​skydda​ ​migranterna,​ ​men​ ​i​ ​den​ ​planen​ ​finns​ ​det inget​ ​skydd​ ​att​ ​hitta,​ ​säger​ Gabriela​ ​Hernández​ ​Chalte.

Mauricio​ ​Mendez​ ​Santos​ ​och​ ​Thomas​ ​Cristales​ ​Jovel​ anlände nyligen vid​ ​Casa​ ​Tochan​.​ ​De​ ​är​ ​båda​ handelsmän ​från​ ​El​ ​Salvador​ ​som​ ​sökte​ ​sig​ ​till​ ​Mexiko​ ​för​ ​att​ ​kunna​ ​arbeta​ ​i​ ​säkerhet​ ​från​ ​gängvåld. De​ ​flesta​ ​centralamerikanska​ ​migranter​ ​kommer​ ​från​ ​den​ ​”Norra​ ​Triangeln”​ ​bestående​ ​av Guatemala,​ ​El​ ​Salvador​ ​och​ ​Honduras.​ ​Dessa​ ​länder​ ​är​ ​tre​ ​av​ ​de​ ​fem​ ​mest​ ​våldsamma​ ​i​ ​världen utanför​ ​en​ ​krigszon.

Mauricio Mendez​ ​Santo​ ​berättar​ ​att​ ​han​ ​lämnade​ ​El​ ​Salvador​ ​efter​ ​att​ ​ha​ ​dödshotats​ ​av​ ​medlemmar​ ​ur​ ​​det notoriska​ ​gänget​​ ​MS-13​ ​när​ ​han​ ​vägrade​ ​betala​ ​höjd​ ​hyra​ ​för​ ​en​ ​marknadsplats.

–​ ​Det​ ​finns​ ​ingen​ ​säkerhet​ ​i​ ​El​ ​Salvador.​ ​Du​ ​går​ ​på​ ​gatan​ ​och​ ​plötsligt...​ ​ja,​ ​vad​ ​som​ ​helst​ ​kan​ ​hända, säger​ ​han.

Mauricio Mendez​ ​Santo​ ​lämnade​ ​El​ ​Salvador​ ​samma​ ​kväll som han hotats.​ ​Han​ ​tog​ ​sig​ ​till​ ​Tapachula​ ​vid​ ​den mexikansk-guatemalanska​ ​gränsen​ ​och​ ​sökte​​ ​asyl.​ ​Processen​ ​tog​ ​nästan​ ​ett​ ​år,​ ​men​​ ​var​ ​värt​ ​det.

– Medan​ ​jag​ ​väntade​ ​på​ ​mina​ ​papper​ ​jobbade​ ​jag​ ​för​ ​80 ​pesos (motsvarande 40 kronor) om​ ​dagen.​ ​Alla​ ​vet​ ​att​ ​migranter​ ​är desperata och lätt att exploatera.​ ​Men​ ​nu​ ​har​ ​jag​ ​ett​ ​permanent​ ​uppehållstillstånd​ ​–​ ​det​ ​är​ ​vad​ ​alla hoppas​ ​på,​ ​säger​ ​han.

Thomas​ ​Cristales​ ​Jovel​ ​försökte​ ​ta​ ​sig​ ​genom​ ​Mexiko​ ​utan​ ​papper,​ ​men​ ​stoppades​ ​av en migrationskontroll på​ ​en​ ​landsväg​ ​i södra​ ​Mexiko​. ​Han​ ​fördes​ ​till​ ​ett​ ​häkte​ ​där​ ​han​ ​fick​ ​vänta​ ​i​ ​fem​ ​dagar​ ​innan han​ ​deporterades.

– ​Det​ ​var​ ​ändå​ ​okej​ ​i​ ​fängelset,​ ​jag​ ​fick​ ​mat​ ​och​ ​de​ ​svarade​ ​på​ ​frågor.​ ​Men​ ​jag​ ​lärde​ ​mig​ ​att​ ​det​ ​är för​ ​svårt​ ​att​ ​ta​ ​sig​ ​genom​ ​Mexiko​ ​utan​ ​dokument,​ ​säger​ ​han.

Nästa​ ​gång​ ​gjorde​ Thomas​ som​ ​Mauricio​ ​och​ ​stannade​ ​i​ ​södra​ ​Mexiko​ ​för​ ​att​ ​ansöka om uppehållstillstånd​.​ ​Efter​ ​ett​ ​halvårs​ ​överläggning​ ​beviljades​ ​han​ ​ett​ ​humanitärt​ ​visum.

– Byråkratin​ ​är​ ​snabbare​ ​i​ ​Mexico​ ​City​ ​än​ ​i​ ​syd,​ ​berättar​ han.​ ​

– De​ ​säger​ ​att​ ​överläggningen​ ​bara tar​ ​några​ ​veckor​ ​här.​ ​Men​ ​att​ ​ta​ ​sig​ ​hela​ ​vägen​ ​hit​ ​utan​ ​papper​,​ ​det​ ​är​​ ​inte​ ​det​ ​lättaste.

Varken​ ​Thomas​ ​eller​ ​Mauricio​ ​hyser​ ​agg​ ​mot​ ​mexikanska​ ​myndigheter,​ ​men​ ​många andra migranter​ ​har​ ​vittnat​ ​om​ ​grova​ ​kränkningar​ ​från​ ​mexikanska​ ​auktoriteter. ​I​ den amerikanska non-profit-organisationen WOLA:s​ ​rapport​ ​​A​ ​Trail​ ​of Impunity:​ ​Thousands​ ​of​ ​Migrants​ ​in​ ​Transit​ ​Face​ ​Abuses​ ​amid​ ​Mexico’s​ ​Crackdown​​ ​från​ ​2016 vittnar medarbetare vid ​migrantboenden​ ​över​ ​hela​ ​landet​ ​om hur migranter utsätts för​ ​kidnappningar,​ ​rån​ ​och utpressning – ​ofta​ ​från​ ​poliser​ ​eller​ ​andra​ ​statliga​ ​​myndigheter​​ – ​och​ ​allra​ ​oftast​ ​utan​ ​rättslig utredning.

Detta​ ​har​ ​lett​ ​flera​ ​oberoende​ ​organisationer​ ​att​ ​kritisera​ ​den​ ​mexikanska​ ​regeringen​ ​för dubbelmoral.​ ​Sedan​ ​den​ ​första​ ​veckan​ ​efter​ ​presidentvalet​ ​i​ ​USA​ 2016 ​har​ ​den​ ​mexikanska​ ​regeringen kontinuerligt​ ​tagit​ ​ställning​ ​mot Donald​ ​Trumps​ ​​aggressiva​ ​retorik​ ​mot​ ​migranter​​. Men samtidigt​ ​som​ ​de​ ​hårda ​tagen​​ ​i​ ​USA​ ​fördöms,​ ​fortgår​ ​övergreppen​ ​mot centralamerikanska​ ​migranter​ ​i​ ​Mexiko.

Även Nationella människorättskommissionen (Comisión Nacional​ ​de​ ​los​ ​Derechos​ ​Humanos)​ har påpekat att det råder inkonsekvens mellan regeringens retorik och den förda politiken. Kommissionen är ett regeringsfinansierat men autonomt organ. De står för statens viktigaste jobb för mänskliga rättigheter, men har kritiserats för att sällan vara mer än försiktigt maktkritiska.

Edgar​ ​Corzo​ ​Sosa från kommissionen hoppas att migranterna ska behandlas bättre framöver.

– ​Vi​ ​måste​ ​vara​ ​​konsekventa​,​ ​säger​ han.​

– ​Så som​ ​vi​ ​ber​ USA behandla ​våra​ ​landsmän​ ​bör vi också ​behandla​ ​de​ ​centralamerikanska​ ​migranterna​ ​i​ ​Mexiko.

Edgar Corzo​ ​Sosa tror att det kan finnas en chans att den mexikanska regeringens kritik mot Trump kan leda till en ökad förståelse för centralamerikanska migranters situation i Mexiko.

– Vi kanske behövde känna smärtan i köttet för att frammana viljan att skapa nya policies kring migration, säger Edgar.

USA​ ​är​ ​fortfarande​ ​de​ ​flesta​ ​migranters​ ​drömdestination,​ ​men​ ​Trumps​ ​migrationsfientliga​ ​retorik har​ ​fått​ ​allt​ ​fler​ ​att​ ​tänka​ ​som​ ​Mauricio​ ​och​ ​Thomas​ ​och​ ​​istället​​ ​satsa​ ​på​ ​att​ ​stanna​ ​i​ ​Mexiko.​ ​Därför håller​ ​Mexiko​ ​på​ ​att​ ​​gradvis​ ​förändras​ ​från​ ​ett​ ​transitland​ ​till​ ​en​ ​slutdestination​.

– Mexiko​ ​måste​ ​vara​ ​beredd​ ​på​ ​att​ ​människor​​ ​kommer att​ ​vilja​ ​stanna här​ ​de​ ​kommande​ ​åren.​ ​Det​ ​handlar​ ​inte​ ​om​ ​vad​ ​regeringen​ ​vill,​ ​det​ ​är​ ​en faktisk​ ​situation​ ​som​ ​vi​ ​kommer​ ​att ställas​ ​inför​ ​och​ ​som​ ​kommer​ ​att​ ​behöva​ ​ett​ ​svar,​ ​säger​ ​Edgar Corzo​ ​Sosa.

En​ ​FN-kampanj​ ​om​ ​asylrättigheter​ ​i​ ​dessa​ ​länder​ ​​har​ ​dessutom​​ ​haft​ ​stor​ ​påverkan​ ​på​ ​trycket​ ​för asylansökningar.​ ​Från​ ​att​ ​ha​ ​behandlat drygt 8 700 ansökningar förra året,​ ​redan​ ​det en markant ökning jämfört med 2015, beräknas över 20 000 asylansökningar komma in under 2017.

– Människor vet mer om sina rättigheter än tidigare, det är bra, säger Edgar Corzo​ ​Sosa.

– Nu handlar det om att se till att dessa ökade ansökningar materialiserar sig i ökat antal godkännanden.

Men enligt WOLA:s rapport har regeringen hittills inte vidtagit de åtgärder som krävs för att på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodose de förutspådda asylansökningarna. Migrationsmyndigheten är redan underbemannade och har inte fått en budgetökning som matchar det ökande antalet ansökningar.

Statens budgetering tyder istället på att Mexiko prioriterar att stoppa människor från att ta sig över gränsen före att utreda skyddsbehov.

Gabriela Hernández Chalte har träffat tillräckligt många migranter med blodiga fötter för att vara skeptisk till alla statliga organisationers migrantvänliga uttalanden.

– Det är en ju bra princip, att inte göra mot andra det man inte vill ha gjort mot sig själv. Men i Mexiko just nu är vi väldigt, väldigt långt ifrån det, säger hon.