Recension


Facklitteratur
Euro – hur en gemensam valuta hotar Europas framtid Författare: Josef Stiglitz Övers: Margareta Eklöf Förlag: Atlantis

  • Joseph E. Stiglitz är ekonomipristagare till Alfred Nobels minne (2001). I Euro belyser han hur de 19 länder som delar gemensam valuta – Eurozonen – drabbats av ekonomisk stagnation.
Fria Tidningen

Stiglitz tacklar europeisk ödesfråga

"En imponerande analys", skriver Anders Nordström om Josef Stiglitz bok Euro.

Eurons initiativtagare ville uppnå tre saker, skapa fler jobb, utjämna levnadsnivån mellan länder och skapa politiska förutsättningar för ett mer överstatligt EU. Men allt gick fel. Arbetslösheten ökade, klyftan mellan nord och syd växte liksom motståndet mot mer makt till Bryssel. Med iskall skärpa dissekerar Josef Stiglitz orsakerna.

Först och främst var valutaunionen felkonstruerad. Inga av de politiska mekanismer som finns i exempelvis USA för att i kristider omfördela resurser stater emellan finns i eurosystemet. Istället skulle marknaderna klara allt om bara länderna undvek budgetunderskott. Det gick inte. ”Adam Smiths osynliga hand är osynlig helt enkelt för att den inte finns”, kommenterar Stiglitz lakoniskt.

Ovanpå detta lades en hårdför besparingspolitik för att lösa krisen. De historiska lärdomarna av det är entydiga. ”Ju strängare åtstramningar desto större nedgång. Varför Trojkan trodde att det skulle blir annorlunda den här gången i Europa är ett mysterium”, fortsätter han.

Stiglitz bok är en imponerande analys av en av Europas ödesfrågor. Trots ett CV som innefattar Nobelpris i ekonomi och chefsekonom på Världsbanken är språket rakt och enkelt, om än lite torrt.

Det är som sig bör siffror, fakta och statistik, men under den polerade ytan porlar en återhållen vrede som ibland bryter igenom. Om den sociala katastrof EU skapat i Grekland skriver han att ”liksom när flygplan bombar från 15 000 meters höjd mäts framgång i antalet träffade mål, inte i förödda liv”.

För att euron ska få fast mark under fötterna krävs radikala reformer, enligt Stiglitz. Han nämner bland annat gemensamt ansvar för kollapsade banker, överstatlig a-kassa, gemensam statsupplåning och att ECB:s mandat ändras så att de förutom inflation också måste ta hänsyn till sysselsättning.

En sådan reformerad valutaunion kan troligen hanka sig fram. Men skulle den fungera väl? Det får vi aldrig veta eftersom den tyska regeringen aldrig kommer att gå med på dessa förändringar. För att de inte vill. Och för att de skulle röstas bort om de gjorde det.

Det inser Stiglitz. Som alternativ förespråkar han därför att valutaunionen upplöses i en ”vänlig skilsmässa”. Men inte heller det kommer att ske eftersom det skulle innebär att den politiska eliten erkänner hur fel de haft och att de uppoffringar de krävt för att ”rädda euron” varit bortkastade.

Det finns hos Stiglitz, liksom hos många vänstersinnade amerikaner, en stark sympati för EU-projektet. Därför söker han efter vägar ur eurons kris som lämnar EU så oskadat som möjligt. Det kan svenska eurokritiker le lite åt, men så tänker några hundra miljoner européer också. Inte ett enda av valutaunionens länder skulle rösta nej till euron om folkomröstningar hölls idag, inte ens Grekland. Och inför det franska presidentvalet tonade både vänsterns Jean-Luc Mélenchon och extremhögerns Marine Le Pen ner sin eurokritik för att inte skrämma bort väljare.

Så då överlever euron? Nej, politik är inte bara att vilja. I Sverige stod regering och opposition 1992 enade bakom drastiska sparpaket och chockräntor för att ”rädda kronan”. Kraschen kom ändå.

Så slutar förmodligen också sagan om euron. I en europeisk bankkrasch, eller ”Italienkris”, eller i tyska väljares nej till fler ”nödlån”, eller… klockan tickar för euron. Och den som läst Josef Stiglitz vet varför.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Vår revolution har börjat

Recension

Anders Nordström är först ut i Sverige med att recensera Bernie Sanders bok Our Revolution för Fria Tidningen!

Fria Tidningen

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu