– Är man en ovan odlare är ärter perfekta att börja med för de korsar sig inte. Man stoppar ner fröerna i jorden, det växer, blommar och blir goda ärtor. Men så måste man bestämma sig för att inte äta upp alla under sommaren. Man kan till exempel sätta ett litet snöre på de tidigaste, finaste eller största ärterna och så låter man dem stå kvar och torka på plantan. Sedan har man ärtor att stoppa ner i jorden nästa år, det är busenkelt, säger Agneta Magnusson.

Det hon beskriver är hur fröodling går till – alltså att se till att man själv får fröer att kunna odla med nästa år igen eller för att sprida vidare till andra eller spara på lager. Det är något föreningen Sesam, där Agneta Magnusson är ordförande, har ägnat sig åt i 35 år med syfte att bevara gamla köksväxtsorter och nyttoväxter i Sverige som inte längre platsar i de stora handlarnas hyllor.

– De gamla sorterna har inte en chans längre, de lönar sig inte. Det stora flertalet är redan borta, men nu gäller det att räddas det som räddas kan, säger hon.

Visst är de gamla köksväxterna en del av Sveriges kulturarv, men att bevara bara för bevarandets skull tycker inte Agneta Magnusson är det huvudsakliga.

– Folk ska ju tycka om att äta dem också, annars är det ingen idé. De ska både vara goda, användbara och helst också ha en historia. De har anpassat sig till våra förhållanden, och är ofta lättodlade så egentligen finns det bara fördelar.

Och just lättodlade grödor, redan anpassade till det svenska klimatet, kan komma att behövas framöver. När det kommer till matförsörjningsperspektivet säger Agneta Magnusson att det bara blir viktigare och viktigare. Sverige ligger lågt när det gäller självförsörjningsgrad, och drygt hälften av all mat vi äter importeras. Det lämnar oss sårbara om vi hamnar i en situation med restriktioner av importen eller där vi av någon anledning skärmas av mer från omvärlden.

– Vi tror att vi alltid ska kunna importera både mat och frön men vi måste nog börja tänka oss för lite och inte tro att vi kan köpa allting, alltid.

Som exempel på något vi i Sverige tidigare åt väldigt mycket men som i princip helt har prioriterats bort när potatisen tog över, nämner Agneta Magnusson rovor. Ett typexempel på basmat som kan mätta många.

– De sorterna som fanns håller på att försvinna. Korova till exempel användes som mat till både djur och människa, och om jag skulle odla 16 stycken sådana i en pallkrage blir det jättemycket mat.

På frågan om det är gott eller inte, menar hon att det gäller att hitta nya sätt att använda dem. 

– Man kan göra dem som ugnsgrönsaker, och blanda dem med morötter och lök bland annat. Eller så kan man koka mos av dem och smaksätta med vispgrädde och fransk dragon, det blir jättegott.

Att inte bara fortsätta odla de sorter vi redan har i dag och nöja oss med dem, utan istället faktiskt också satsa på mindre, halvt bortglömda sorter säger Agneta Magnusson delvis handlar om riskspridning och att bevara en genetisk mångfald. Börjar sjukdomar spridas på de sorter vi har i dag – och vi inte har så många – blir utsattheten större.

För att inte sjukdomar ska spridas finns bland annat ett EU-direktiv som säger att alla sorters frö som ska säljas måste vara registrerat, och det är något som både tar tid och kostar pengar.

– Jag tycker att det är bra att det är stränga EU-direktiv för att vi inte ska få sjukdomar, men de få hobbyodlarna ska få vara i fred. Det har kommit allt fler växtbytardagar, fröbibliotek och liknande initiativ – men egentligen är alltså dessa faktiskt olagliga eftersom fröerna inte är registrerade. Det blir konstigt att man försöker rädda något, och samtidigt gör något kriminellt. 

I till exempel Danmark har just amatör-odlarna som försöker bevara äldre sorter fått vara ett undantag från EU-direktivet och det tycker Agneta Magnusson är mer rimligt.

– Tillämpningen i Sverige är lite väl nitisk till skillnad från flera andra länder. Vi är inga uppviglare, men tycker att det ska vara lagligt att rädda sorterna.

Att många sorter började försvinna från första början handlar bland annat om ett radikalt ändrat sätt att leva – när många flyttade in till stan, försvann mycket av intresset och behovet av att bevara det gamla. I dag handlar det också mycket om ekonomi, det kostar helt enkelt för mycket för fröfirmorna att hantera alla olika sorter.  

Men nu tycker Agneta Magnusson sig märka av ett nyväckt intresse och en folkrörelse på gång. Något av en repris på 1970-talet beskriver hon det som, då intresset för att bevara den hotade mångfalden också blommade.

– Vi har fått mycket unga medlemmar i Sesam som verkar förstå det här. Tidigare hade våra medlemmar ofta ett specialintresse för någon sort till exempel, men det är väldigt kul att det är många yngre familjer nu också och att det finns ett allt större intresse för självförsörjandet. Permakulturrörelsen har också gjort mycket till att folk har fått upp ögonen.

I dag är det vissa köksväxtsorter som faktiskt bara finns hos Sesams odlare i hela Sverige. Andra har man delat med sig av till Nordiskt genresurscenter, en institution som också arbetar med bevarandet av växter och att säkra den genetiska mångfalden. Hur många sorter föreningen har vet Agneta Magnusson inte riktigt, tusentals är det i alla fall. Den personliga favoriten ärter landar någonstans runt 250 sorter.

Även om vissa sorter redan är försvunna, finns det många andra det inte behöver vara för sent för. På gårdar och odlingar runt om i landet kan många gamla sorter finnas kvar, kanske för att ”moster Elsa” odlade dem eller för att de tillhör gårdens vardag. Själv åker Agneta Magnusson runt en hel del för hitta olika sorter, och tar gärna hjälp av lokalmedia att göra upprop och få komma in i folks trädgårdar för att se vad som finns.

– Jag fick nys om en ny variant av kålrot i Bjursås utanför Falun nyligen till exempel. Den är mycket god och ganska lik en sort som finns registrerad men ändå med helt egna särdrag. Man kan hitta mycket om man får hålla på och rota lite, säger hon och fortsätter:

– Jag tror att många inte tycker att det är något särskilt, för dem är det bara vanligt. Men de flesta vill gärna dela med sig. Det är ett viktigt budskap; dela med er av era växter!

På ett sätt tror Agneta Magnusson att den låga självförsörjningsgraden, och att man till exempel pratar alltmer om krisberedskap nu, ändå kan föra något gott med sig.

– Det kanske hjälper oss att få upp ögonen. Jag tycker inte att man ska skrämmas men det ligger något i det, och nu måste vi skärpa till oss och ta tag i det som fortfarande finns kvar så att vårt goda kulturarv inte försvinner.