Terrafem Göteborg startades upp hösten 2004, några år efter att Terrafems första kvinnojour startade i Stockholm. De tre som för tillfället är anställda visar runt i lokalen i centrala Göteborg. Ett kontor till dem var, ett kök och ett vardagsrum med ett stort bord och plats för många när det är möten eller utbildningar med de jourkvinnor som är volontärer hos Terrafem.

– Det som gör att vi sticker ut är att vi kan ge kvinnor hjälp och råd på deras modersmål, och också att vi har en juristjour med mycket juridisk kompetens, säger Bassima Demir som är verksamhetsledare och själv jurist.

De tre Terrafem-jourerna som för tillfället är i gång, i Stockholm, i Uppsala och i Göteborg, samarbetar med varandra för att kunna dela på språkkompetensen som finns.

– Om det ringer en som pratar arabiska är det mitt jobb att se till att hon får prata med någon som kan arabiska och se vad hon behöver hjälp med, säger Sanela Masic som är joursamordnare.

Att många kvinnojourer kämpar både med brist på resurser och en många gånger snårig byråkrati känner de tre på Terrafem igen. Till och med augusti förra året hade de bara en anställd i Göteborg, i höstas var de fyra och nu är de tre. Men det handlar inte om fasta heltidsanställningar, utan visstidsanställningar.

– Att bidragen varierar så mycket gör det svårt, folk får börja och sluta och anställningarna är inte stabila, säger Amal Mohammed som är informatörssamordnare.

– Det är svårt att anställa någon på de premisserna. Det är inte alla som tar ett sådant jobb, och då kanske man missar folk som skulle göra ett jättebra jobb, lägger Sanela Masic till.

Hur mycket bidrag de får påverkar alla delar – vid sidan av hur många anställda de kan ha också sådant som hur mycket reklam de kan göra för att nå ut till så många som möjligt.

– Vi får inte alltid precis det vi ansöker om men vi har ändå fått en godtagbar summa så att vi kan driva på med våra projekt och anställda. Men det är klart att vi skulle vilja starta fler projekt, säger Bassima Demir.

För tillfället har de flera projekt igång vid sidan av stödet som jouren erbjuder i form av samtal och till exempel stöd i myndighetskontakter, bland annat det som Amal Mohammed i första hand arbetar med.

– Jag är ute och pratar i SFI-klasser; om jämställdhetsfrågor, om vad våld är och vilka typer av våld som finns. Nu har vi också påbörjat ett samarbete med män för jämställdhet där de riktar in sig på männen och vi på kvinnorna. Vi gör det parallellt och utformar informationsmaterial tillsammans så att det är enhetligt och alla får samma information, berättar hon.

Det största framtidsplanen är dock ett skyddat boende. Att behovet finns är de helt övertygade om, och det är något de märker av i kontakt med både utsatta kvinnor och med till exempel socialtjänst.

– Bara förra veckan fick jag tre-fyra samtal gällande kvinnor med barn som behövde plats, och vi har själv kvinnor som vi vill hitta boenden för, säger Bassima Demir.

När de förra terminen dessutom fick mer bidrag och hade möjlighet att anställa en person för att jobba med processen att starta skyddat boende vaknade hoppet.

– De gick verkligen till sista instans men fick tyvärr ett nej just nu. Det finns inga lokaler, i alla fall inte som de kommunala bolagen kan erbjuda, säger Amal Mohammed.

– Rent krasst finns det ju byggnader och lokaler, men det gäller att de prioriterar frågan, säger Sanela Masic.

I mellersta Sverige har Terrafem ett skyddat boende, och att kunna driva ett sådant också i Göteborg är de säkra på skulle fylla ett viktigt glapp och göra mycket lättare för de våldsutsatta kvinnorna i och med språkkompetensen också där.

– Vi skippar mellanhanden som tolkar innebär. Tolkning är väldigt känsligt överlag, till exempel i asylprocesser men också när det gäller våldsutsatthet. Du sitter med en tolk som pratar samma språk och antagligen är från samma land som dig, och så ska du prata illa om ditt land eller folk. Vi kapar det där, och det handlar om stora resurser också, säger Bassima Demir.

– Många av de stödsökande vi pratar med som inte kan svenska lider på boendena. Man beställer inte in tolk hur som helst heller, utan det är ofta bara vid myndighetsmöten. Det måste kännas fruktansvärt att vara så utsatt och så blir man inte förstådd, fortsätter Sanela Masic.

De säger alla att ett bättre samarbete och smidigare kontakter med myndigheter skulle underlätta arbetet. Sanela Masic säger att hon ibland upplever att kvinnojourerna inte blir tagna helt på allvar av myndigheter, och att det saknas viss insikt i hur deras arbete fungerar och att de till exempel också har sekretess.

– Det blir vägg mot vägg ibland, men de måste ta oss på allvar och förstå att vi jobbar mot samma sak – mäns våld mot kvinnor, tjejer och barn.