Jag tog en kompis, som är trädgårdsdesigner, på rundtur i trädgården och sa ”jag skulle hellre ha rosa rosor är röda men det är inte prio ett”. Kompisen sa att förut gillade hon inte gult, men så insåg hon att hon sparar mycket kraft på att anpassa sina preferenser istället för att byta ut något som fungerar.

Jag bläddrar i söndagstidningens Hus & hem-del och inser att marmor, gul metall och ”lyxiga armaturer i glas och metall” är heta inredningsdetaljer just nu. Just nu?! Hur kan något så beständigt som marmor och mässing anses vara en trend?

Familjen har blivit med hus, en välhållen tegelvilla från 1960-talet med stor och odlingsbar trädgård. Fönsterbrädornas marmor gillade jag när vi flyttade in i slutet av augusti, men jag var tveksam till de guldaktiga dörrhandtagen. De förra ägarna lämnade vänligt kvar tre mini-kristallampor i vardagsrummets fönster. Lamphållare av mässing. Inte min favorit. Men de ger ett fint sken. Huset har ytterligare charm i form av mörka paneler, sjögrästapeter, blått badrum i originalutförande och heltäckningsmatta i gillestugan. Det är lätt att bli matt av allt som vi vill göra. Men vad behöver verkligen bytas ut och förändras? Jag inser att sådant jag förut ogillat får nytt värde för att jag läser att det är trendigt. Känner mig lättlurad. Eller? Anpassningsbar! Anpassningsbar låter så mycket trevligare.

Här vill vi bo länge och det är egentligen bara barnens rum som brådskar. Ett allrum ska återställas till två sovrum. Ett Youtubeklipp som visar hur vi bygger innerväggar får oss att våga genom det slutliga rådet: ”Våga göra fel”.

Men när vi letar efter kretsloppsanpassade och hälsosamma lösningar blir allt svårt och beslut tar tid. Med vetskapen om att gips bidrar till att skapa hål i naturen, alternativt tillverkas av gammalt industrispill, blir paneler av trä plötsligt mycket vackrare än en slät gipsvägg. Svanenmärkta måleriprodukter visar sig vara ohälsosamma tills de torkat. Helst ska ingen sova i det nymålade eller nytapetserade rummet på fjorton dagar. ”Easy up”-tapeten kräver speciallim med allergiframkallande antimögelmedel. Vi ”vågar göra fel” och tapetserar med vanligt tapetklister, en torrvara som enbart består av modifierad potatisstärkelse och blandas med vatten.

”Anpassa mina preferenser”. Jag älskar det. Det har blivit mitt nya ledord. Och plötsligt gillar jag dörrhandtag som är gulkromade. Att våga göra fel kan vara det som är mest rätt. Efter två veckor har tapeten varken möglat eller trillat ner. Röda rosor är också fint.