Kajsa Persson

Fördjupning


Kajsa Persson
  • Thomas Melin och Tove Gulliksson gjorde under ett år ett levnadsexperiment där de bodde på olika platser och levde med olika omställningsuppdrag varje månad.
  • Med grisar i Mobodarne i Söderhamn i augusti.
  • Medstugans fjällgård i december när friåret började lida mot sitt slut.
Fria.Nu

Istället för resa till Australien: ett friår fyllt med omställning

Thomas Melin och Tove Gulliksson sa upp sin lägenhet, slutade nästan helt att lönearbeta och bodde på olika platser med olika omställningsuppdrag varje månad. Nu är friåret slut men insikten klar; det måste finnas andra sätt att leva där konsumtion inte äter upp så många timmar av livet.

Vi skulle behöva 4,2 jordklot om alla ska leva som vi i Sverige. Och samtidigt som vi använder för mycket resurser är alla stressade och går in i väggen.

– Om jag känner så, kan jag då stanna upp och ta en paus och fundera på om det finns något jag kan förbättra genom ett experiment?

Thomas Melin sammanfattar och utvärderar det friår han och Tove Gulliksson precis har avslutat. Under två års tid hade de sparat pengar till en långresa. De skulle till Australien, där Tove tidigare bott, och tänkte vara borta i två månader.

– Vi skulle precis boka resan i november 2015 och vi satt där i sängen och kollade på flygbiljetter. Men då fick vi båda något slags magkänsla och det tog stopp, säger Tove Gulliksson och fortsätter:

– Det var ett lätt beslut att inte boka resan när vi väl kom på det. Skulle vi flyga till andra sidan planeten på semester i några veckor eller vara lediga på hemmaplan i ett helt år?

Det blev det sistnämnda – då de bestämde sig för att ägna de kommande tolv månaderna till att lära sig mer om hållbar livsstil.

Julen använde de till projektmöten och planering. Lägenheten var uppsagd, flyttlass efter flyttlass gick iväg med saker och mycket såldes av. Jobben tog slut. De började med att utgå ifrån de resurser de hade i sin närhet: familj, släkt och vänner med olika boenden som inte användes året runt.

– Folk i vår bekantskapskrets köpte hus men vi kände oss inte redo, vi visste inte var vi ville bo, säger Thomas Melin.

Därför var deras tanke att prova så många olika boenden som möjligt. En månad i taget flyttade de runt på olika platser: en släktgård utanför Sundsvall, en fjällstuga i Duved, en tom sommarstuga, en liten gård med några djur i Undersåker och en helt ny husbåt i Sundsvalls hamn. Någon favorit är svår att peka ut.

– Vissa sätt har varit väldigt trevliga i stunden, i augusti till exempel bodde vi i en bil och åkte runt i hela Sverige och hälsade på andra som kommit längre än oss i sin omställning. Det kändes jättekul den månaden, men det kan inte vara ett liv för oss i längden, säger Thomas Melin.

Men något projekt om olika boendeformer var det inte, trots att det kan låta så. Kombinerat med de olika boendena har Tove och Thomas också levt med olika teman eller uppdrag varje månad. De ville lära sig mer om olika sätt att leva som så mycket som möjligt sparade på den planet vi har fått till låns. En sopfri månad, en månad med endast vegansk mat, en med bara lokalproducerad mat och så vidare.

– Vi har försökt matcha ihop det så när vi bodde i sommarstugan i oktober passade vi på att ha en skräpfri månad och att handla helt förpackningsfritt. Vi fick samla regnvatten eftersom de stänger av vattnet där när sommaren är slut, och vi ägnade oss mycket åt att plocka vilda växter och se vad man kunde äta, förklarar Tove Gulliksson.

– Men då upptäckte vi också andra saker, som att det är svårt att handla ekologiskt förpackningsfritt, lägger Thomas Melin till.

Lönearbetat har de nästan inte alls gjort, förutom att Thomas har tagit vissa uppdrag som musiker. Men lediga – det har de inte heller riktigt varit.

– Det här har varit vårt personliga forskningsprojekt. Vi har jobbat med livsstilsdesign, provat på olika sorters boenden men framför allt läst på om hållbart leverne, säger Tove Gulliksson.

Pengarna som var tänkta till den två månader långa äventyrsresan räckte gott och väl till året i Sverige, och i utrymmet de hade skapat till sig själva fick de tid inte bara till omställningsstudier utan också till att göra sådant de tycker om. Träffa släkt och vänner, läsa, lyssna på podcasts och titta på intressanta program. I det utrymmet föddes också många tankar kring tid och pengar, och kring hur tid kan användas antingen som en resurs eller som en investering.

– Man kan välja att promenera en timme, eller så kan man ta en taxi i 20 minuter. Men då får man jobba i en timme för att ha råd med den där taxin, säger Tove Gulliksson.

Thomas Melin fyller i:

– Om du köper en tv så köper du den med timmar av ditt liv. Vad du än konsumerar är det med timmar av ditt liv. Downshifta säger man nu för tiden, och att göra sig av med saker och downshifta är något fler håller på med.

Det var också en insikt – att det här experimentet de höll på med var något så mycket större. Hela omställningsrörelsen öppnade sig för dem.

– Vi hade inte tänkt på det sättet, att vi var del av en större rörelse. Men nu vet vi det, säger Tove Gulliksson.

Någon gång under hösten när friåret började lida mot sitt slut kom tankarna på framtiden alltmer.

– Vi trodde verkligen att vi skulle hålla på i ett år och sedan gå tillbaka till vårt gamla liv. Men vi är inte alls intresserade av det, säger Tove Gulliksson.

Så på ett sätt fortsätter experimentet, om än inte riktigt lika intensivt och kanske blir det olika boenden mer kvartalsvis detta år. För tillfället bor de i Indal utanför Sundsvall på Thomas släktgård – en plats han numer uppskattar som den stora resurs den faktiskt är. Där finns ytor för odling, kunskap från flera generationer och möjlighet till experiment med självhushåll.

När det gäller uppdragen eller de olika teman de provade att leva med är det en liknande kompromiss.

– Det handlar om balans. Vi har ju gjort saker fullt ut, till exempel gjorde vi egen mjölk av havre när vi levde helt förpackningsfritt, säger Tove Gulliksson.

– Men det hade vi aldrig hunnit med ett nio till fem-jobb, lägger Thomas Melin till och fortsätter:

– Det är svårt att leva helt skräpfritt men jobba mot nollan då – gå halva vägen. Att äta veganskt var inte heller helt miljövänligt, och födde också tankar. Är det inte bättre att äta en norrländsk älg för oss som bor här än en avokado från Brasilien?

Tankarna är många kring vad som händer nu. En del av de sparpengar de gick in i friåret med finns fortfarande kvar. De är båda förvånade över hur lite de faktiskt kunde klara sig på, utan att för den sakens skull helt ge upp till exempel resor och restaurangbesök. Om de tar mindre jobbuppdrag kanske de klarar sig ett år till utan att behöva ge sig tillbaka in i det gamla snurret.

Något ska det också bli av alla erfarenheter och anteckningar från året som gått. Kanske en bok, en blogg eller en film. Samtidigt jobbar Thomas med en musikal i Ånge och året av flyttar har också skapat tankar om ett mer nomadiskt liv under en längre tid. Att kunna flytta till platser de för tillfället jobbar på och bo på olika ställen i kortare perioder – om än inte så kort som en månad.

Tove Gulliksson beskriver året som något av en långsam research i ett forskningsprojekt.

– Vi har gjort själva insamlingen, nu börjar analysen och designen som ska mynna ut i platsen vi bor på och livsstilen vi har.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

”Bilden att medierna mörkar stämmer inte”

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

© 2024 Fria.Nu