Rätten till liv brukar det heta när abortmotståndare framför sina synpunkter på vad de kallar för barnamord, abort. Märkligt nog är kvinnans liv ofta förbisett i sådana resonemang. Att det tär på henne psykiskt, fysiskt och ekonomiskt att föda ett oönskat barn är i bästa fall sekundärt i abortmotståndarens livs-ivrande. Rätt till liv för någonting ofött, som ännu inte lever, men inte för den livs levande individ vars kropp ska bereda plats. Det är perverst på många sätt att argumentera mot kroppslig integritet och självbestämmande. En tankemässig återgång till då andra kunde äga rätten till en annan människas kropp och därmed till hennes själva existens.

Det är precis vad som sker i samhällen där rätten till abort och därmed kvinnors bestämmande över sin egen kropp börjar diskuteras. En regression till en tid då människor kunde betraktas som egendom. Precis som under den mörka tid i mänsklighetens historia då vi bytte medmänniskors kroppar sinsemellan (en tid som fortfarande pågår på sina håll) är det den ägande, reaktionära och konservativa klassen som står bakom abortmotståndet. Det är, kort och gott, en brunblå högerfråga rent politiskt.

Aborten är politisk till sin natur, precis som kvinnors rättigheter överlag. Både att tillskriva och bortföra sociala rättigheter kräver politisk handling. Inom västerländska samhällsbyggen har man inte förrän in på 1900-talet överhuvudtaget betraktat kvinnor som självbestämmande varelser med något att säga till om i samhället, ett aktivt politiskt exkluderande. Sedan, efter påtryckningar, lagstiftade man om rösträtt, kvinnofridskränkningar och även abort. Vi kan konstatera att den liberala formen av kontraktualism förespråkad av framförallt John Locke inte gällde varken under 1600-talet eller idag. Människor betraktas inte ha lika värde och får därmed inte lika rättigheter per automatik, utan måste kräva dem.

Därför, på grund av frågans politiska laddning, är det viktigt att identifiera exakt vilket politiskt läger det är som står för abortmotstånd och inskränkningar i kvinnors rätt till sin egen kropp. Det är högern. Den ägande, reaktionära och konservativa högern vill ta tillbaka sin bestämmanderätt över andra människors kroppar. Det är Donald Trump i USA, Prawo i Sprawiedliwość (Lag och rättvisa) i Polen och den av religiösa skäl abortvägrande barnmorskan i Sverige. Politiska inriktningar som alla representerar en orättvis fördelning av både rättigheter och ekonomiskt kapital i samhället.

Oavsett om man talar om kapitalismens inneboende marknadslogik eller en gudagiven moralisk lag har man ansvarsbefriat sig själv i sitt anspråk på andra människors rättigheter. Ändå är det i slutändan bara vanliga människor som argumenterar och agerar. Det är människor som exploaterar andra i slavliknande förhållanden i produktionsfabriker, det är människor som vägrar att utföra aborter trots att teknikens demokratiserande förmåga har möjliggjort ett säkert sätt att göra det på. Det är inga osynliga krafter, hur verkliga eller overkliga dessa än må vara, som med politiska motiv ödelägger människors liv. Det är bara andra som hävdar sin rätt genom olika ursäkter.

Därför är det nu upp till samtliga som sällar sig utanför högerkonservatismen att stävja den med sin egen politik. Inte förhandla och förlika med den, utan motarbeta den. Vi har kompromissat om och gått med på alldeles för mycket skeva fördelningar och orättvisor både i väst och i resten av världen som det är. Rätten till ens egen kropp får aldrig omförhandlas. Framtiden kräver av oss att vi går framåt, inte att vi backar.