• Familjen är en målning från 1942, mitt under brinnande krig. Djup förstämning råder i Tove Janssons familj.
  • Tove Jansson gjorde även en del samhällskommentarer. Här en teckning gjord för Amnesty.
  • På 30-talet influerades Tove Jansson av surrealismen, här i verket Sovande bland trädrötterna.
  • Tove Janssons illustration till Lewis Carrolls Alice i Underlandet (1956).
  • Tove Jansson är mest känd för Muminböckerna men ville egentligen bli känd som konstnär.
Stockholms Fria

Mycket mer än bara Mumin

Tove Jansson blev världsberömd som författare, men det var som konstnär hon ville bli erkänd. Först nu har hennes bredd blivit synlig för allmänheten.

Tove Jansson (1914–2001) gick bort för 15 år sedan, 86 år gammal. Sedan dess har hennes ständigt sammanflätade liv och konstnärskap uppmärksammats i såväl Sverige som Finland. I Helsingfors har hon bland annat fått en park uppkallad efter sig och i Sverige har Norstedts gett ut Tuula Karjalainens biografi Arbeta och älska samt Janssons tidigare opublicerade brev.

Och nu visar Millesgården vandringsutställningen Lusten att skapa och leva, som fortsätter nästa år, närmast på Göteborgs konstmuseum (22/2–21/5).

Tove Jansson föds 1914 i ett Finland som fortfarande är ryskt, tre år före självständigheten. Hon växer upp i ett konstnärshem i Helsingfors med sin lika begåvade som ständigt rökande mamma ”Ham” (Signe Hammarsten-Jansson) och den katastrofälskande (Mumin)pappan, skulptören Viktor Jansson.

Tove utbildar sig snart till illustratör och konstnär, bland annat på det som senare ska bli Konstfack i Stockholm. Närheten till Sverige är naturlig. Hemma talas det svenska och modern är född i Stockholm, dotter till en hovpredikant vid Jakobs kyrka på Västra Trädgårdsgatan.

Under utbildningen bor Tove hos sin morbror Einar på Norr Mälarstrand och Einar varnar henne för ”Moomin” – varelserna som kommer på natten och blåser en på benhåren om man snattar ur kylskåpet.

Att ett konstnärligt liv låg framför henne var en självklarhet. Tove Jansson uppfostras tidigt av sin mor att tycka synd om alla som inte är konstnärer.

Så hur är Tove Jansson som konstnär? Stilsäker och tekniskt briljant, men kanske inte alltid så nyskapande. Till viss del är utställningen en uppvisning i valda delar av den moderna konsthistorien. Särskilt Matisse präglar många av de tidiga verken. I konstnärskapets början på 1930-talet är konsten för Jansson mest färg och form i harmoni och i utställningen som helhet finns få verk med andra ambitioner än så.

Ändå kommer hon alltid med en självständig tolkning, nyfiken och egensinnig som hon är. Hon blir influerad av surrealismen och smyger in små berättelser med ett anslag av mystik i vissa verk.

De framstående tavlorna tillkommer från 1940-talet och framåt. Familjen (1942) är målad under andra världskriget och skildrar krigets offer med en personlig blick. Det är Tove Janssons egen familj som avbildas. Ingen tittar på den andre, djup förstämning råder, oro över samtiden.

En intressant detalj är relationen mellan pappan och dottern på bilden. Pappan hade stridit med de vita under inbördeskriget och var tyskvänlig i motsats till dottern. Detta komplicerade deras relation under kriget och i verket ser vi Toves bröder spela schack – med röda och vita pjäser, istället för svarta och vita. Det är enkel symbolik, men mycket väl utfört.

När den abstrakta strömningen kommer på 1960-talet har Tove Jansson nyligen återgått till måleriet igen efter att ha tecknat Mumin en längre tid. Hon tar aldrig riktigt till sig den nya tidens anda. Ett oroligt hav är det närmaste vi kommer ett abstrakt måleri.

Ja, ett hav förstås. Naturens karghet och oberäknelighet är återkommande estetiska byggstenar. Katastrofen vilar alltid runt hörnet, i Muminvärlden såväl som utanför. Vilket har sin bakgrund i den egna barndomen – var gång det brann i Helsingfors skulle hela familjen dit och titta på, anförda av den äventyrliga pappan.

Tove Jansson levde med både män och kvinnor i livet, men hennes livskamrat under 45 år var Tuulikki Pietilä, senare professor i grafisk konst. Hon var också förebild till den jordnära karaktären Too-Ticki. Men homosexualitet var kriminaliserat i Finland fram till 1971 (och sjukdomsklassat i ytterligare tio år) så förhållandet mellan dem blev aldrig klargjort offentligt och i konsten antyder Jansson bara sin läggning med sparsmakade medel.

Janssons hemliga relation med teaterchefen Vivica Bandler inspireradehenne till figurerna Tofslan och Vifslan, som är oskiljaktiga och har ett språk som ingen annan förstår.

En konstnärlig pärla är Grafikern (1975), ett livfullt porträtt av just Tuulikki Pietilä, fångad vid sitt ritbord. Med grova penseldrag och en enastående färgkomposition har Tove Jansson skapat evigt liv åt sin käresta. Utmärkande är också det gripande självporträttet, även det från 1975 och utställningens affischbild.

Det finns också en mer politisk Tove Jansson som går att finna i den finlandssvenska kultur- och satirtidningen Garm (1923–1953) där hon i sin mors efterföljd publicerar omkring 600 skämtteckningar från 1929 och framåt, varav hela 100 omslag.

Det är förstås Hitler och Stalin som är satirens måltavlor. Men denna antimilitaristiska Jansson är dessvärre inte så framträdande i utställningen, endast ett tiotal av Garm-bilderna visas och det går inte att bläddra i tidningarna. Mer överraskande och glädjande är då reklamillustrationerna för en Håll Sverige rent-kampanj från 1970-talet. Bilderna skulle fungera lika bra i dag; här anar vi en progressiv Jansson som är så arg på miljögifterna att hon låter Muminkaraktärerna kliva över till vår oroliga värld.

Nej, det går ju inte att undkomma Mumin när Tove Janssons liv och verk ska tecknas. I dag har de blivit en miljardindustri och en av Finlands synligaste exportprodukter. Första boken Småtrollen och den stora översvämningen kommer 1945 och i dag är böckerna översatta till hela 49 språk. Det är i tidskriften Garm som den första förlagan till Mumin publiceras, av Jansson då kallad en snork.

Särskilt japaner älskar allt som har med Mumin att göra, framför allt kvinnor från 25 år och uppåt. Den stora förebilden är Lilla My, ”hon säger vad alla tänker men som ingen vågar uttala”, berättar vår guide på Millesgården. Jag läser senare att en förklaring till Mumins stora popularitet i Japan kan vara ländernas gemensamma krigserfarenheter. Jansson har själv sagt att Muminvärlden var ett sätt för henne att fly tanken på krigets fasor.

Muminfigurens popularitet har skymt såväl författarskapet i övrigt som Tove Janssons konstnärliga bredd för det stora flertalet. Därför är denna vandringsutställning en välgärning. Det är en mindre variant av en utställning som Finlands nationalgalleri Ateneum i Helsingfors producerade till hundraårsjubileet av Janssons födelse.

Till sist måste bara barnboksillustrationerna lyftas fram. Alice i Underlandet och Bilbo är så utsökta och varje figur har sin egen personlighet. Illustrationerna till Snarkjakten (1959) av Lewis Carroll är som vilken Muminbok som helst.

Lusten att skapa och leva ger känslan av att Jansson aldrig riktigt kom till ro i sitt konstnärskap, ständigt sökande efter att tillgodogöra sig nya uttryck. Vi kan lära av den oron och nyfikenheten. För det finns mycket kvar att upptäcka bakom de mest populära bilderna.

Fakta: 

FAKTA

• Tove Jansson (1914–2001) föddes i Helsingfors och var en finlandssvensk författare, konstnär, illustratör och serietecknare. Under 30-talet illustrerade hon i tidskriften Garm där hennes teckningar utgjorde en tidig protest mot Nazityskland.

• Redan 1933 gav hon under pseudonym (Vera Haij) ut sitt första verk, barnboken Sara och Pelle och neckens bläckfiskar. Första Muminboken Småtrollen och den stora översvämningen kom 1945 och med Trollkarlens hatt (1948) kom genombrottet. 1954 blev hon och Mumintrollen internationellt kända genom kontraktet med världens då största dagstidning The Evening News.

• Att Tove Jansson skulle bli konstnär som sin mor och far var hon tidigt inställd på. Hon har skildrat sin barndom i självbiografiska Bildhuggarens dotter (1968). Muminböckerna är väldigt olika. Trollkarlens hatt är ett sagoäventyr, medan till exempel Sent i november riktar sig till äldre barn och vuxna.

• Tove Jansson skrev också romaner och noveller.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nu skrivs 80-talets ockupanthistoria

Boken Vårt 80-tal dokumenterar husockupationer och vänsteraktivism. "Nu skriver vi vår egen historia", säger Mandra Wabäck, redaktör.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu